Det är inget som helst märkligt att olika parter nu samlar sig inför den avtalsrörelse som väntar. I fackförbund och samordnat på LO, i de olika tjänstemannafacken och på näringslivsföreträdarnas kanslier slipas argument, räknas siffror och bedöms risker och möjligheter. Allt i tider av turbulens i ekonomin som lett till turbulens i politiken.
Att Svenskt Näringsliv driver hårt för att få igenom system där lönen sätts direkt mellan företag och anställd kan man förvänta sig. Det är ju direkt i arbetsgivarens egenintresse. Förvisso finns det lång erfarenhet av att också näringslivet tjänar på stabila villkor, långsiktighet och låg grad av konflikter på arbetsmarknaden. Det förutsätter starka parter på både arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
Frågan är hur långt Svenskt Näringslivs förhandlare och direktörer nu är beredda att gå i sin iver att hitta argument för att skrota centrala ramar och avtal för lönesättning. Flera signaler tyder på att man ibland lämnar sakargument därhän för att i stället driva kampanj mot fackföreningsrörelsens legitimitet och rätt att företräda sina egna medlemmar! Det är ett ovärdigt inslag i upptakten till årets avtalsrörelse. Lägg ner det, arbetsgivare!
I raden av exempel finns nu Kristin Lahed på Svenskt Näringsliv i Västerås. På samma sätt som i några näringslivstoppars inlägg på Brännpunkt för en tid sedan, försöker hon i inlägget slå in en kil mellan den enskilde medlemmen och fackföreningsrörelsen. Och det värsta med de båda inläggens inriktning: Man försöker slå kilar och försvaga sin motpart med argument i form av det medlemstapp som framtvingades av regeringens beslut som pressade upp avgifterna till a-kassan så att väldigt många lämnade. Vi var några som då anade att strategin var just denna: Först försvaga facken genom att i praktiken tvinga ut medlemmar med drastiskt höjda avgifter och sämre villkor. Därefter ta fler steg för att stärka sin egen position.
På ett sätt rammar Svenskt Näringsliv sig själva när man brister i sakargument och i stället försöker med ”slag-under-bältet-strategier”: deras egna företrädare, bland annat tre av undertecknarna av artikeln i Brännpunkt, har i Industriavtalet ställt sig bakom lönesamordning och säkert med god inblick i vad det betyder i praktiken.
Arbetsgivarnas argument hämtas nu med stöd av en opinionsmätning. Den kommenteras bland annat av Christer Persson, IF Metall. Som ofta kan mätningar användas till att bevisa mycket. Och man kan fundera över om de 28 procent som säger sig önska förhandla själva verkligen utgår från att det då saknas någon slags utgångspunkt? På frågan Hur skulle du helst vilja att lönen bestämdes?” Ur LO-medlemmarnas svar framgår att i alla fall 66 procent önskar sin fackliga organisations stöd i lönesättning.
Mellan mig och min chef: 28 procent
Mellan mig och min chef, men med stöd av facket: 42 procent
Mellan det lokala facket och företaget: 11 procent
Av det centrala kollektivavtalet: 13 procent
På annat sätt, nämligen: 1 procent
Vet ej/Ej svar: 6 procent
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Mer att läsa:
– LOs avtalssekreterare Per Bardh svarar om centrala löner (Brännpunkt)
– Brännpunkt: Ledarna om att arbetsgivarna har svårt att se sitt ansvar.
– Direktörsartikel om att ”utveckla” kollektivavtalen. Om detta skrev LO-bloggen bla här.
– Per Bardh i ”Tro och politik” om aldrig nöjda direktörer
– LO-bloggen: Låt oss slippa ”hålla-facket-borta-konsulter”.
Bloggar:
– LO-bloggen, Kjell Rautio, om ansvarsretorik och Per Schlingmann
– LO-bloggen, Oscar Ernerot om att investera för minskad arbetslöshet
– Peter Andersson om spolade skattesänkningsargument
– Frasses Funderingar om FAS 3.
– Göran Johansson om billigare på krogen eller kanske mer investeringar
– Löntagarbloggen om vården
– Eli Abadji om Stora resan och en lyssnande Metall-klubb i Mariestad
– Chefsblogg med kritik mot LO och ett välformulerat svar på den.
– Chefsblogg till försvar för individuell lönesättning
– Roger Mörtvik, TCO Utredarna, om riktiga investeringar i stället för jobbskatteavdrag.
– Unionen Opinion om sjukförsäkringen och arbetsförmåga.