Ibland väcks intressanta tankar när olika nyheter läggs vid sidan av varandra. I det här fallet inte bara ”intressanta” utan till och med lite oroväckande. Eller kanske till och med skrämmande?
Jag läser i Dagens Arbete om Swedwoods fabrik i Danville, Virginia. Ett IKEA-dotterbolag som under flera år har haft en konflikt där det svenskägda företaget har varit motsträviga till att släppa in facket på arbetsplatsen. Så nyligen en vändning efter att 76 procent av de anställda hade röstat för ”sin fackförening”. Nu är fackklubben inne. De har haft en första rundvandring i fabriken tillsammans med företaget där reaktioner om arbetsmiljön med 33 grader varmt i lokalerna verkar har kommit direkt. USA, ett land som nu kanske vaknar till och utvecklas också på det här området med fackliga rättigheter.
Vi i Sverige har kommit längre. Mycket längre och mycket tidigare. Något som svensk arbetarrörelse har varit stolta över men som också under många år har hyllats av näringslivet. De har förstått värdet i en motpart som talar för väldigt många, en motpart som har mandat att förhandla och teckna avtal. För näringslivet har ett stort plus varit få konflikter på arbetsmarknaden jämfört med många andra länder.
Förra helgen skrev några företrädare för näringslivet på SvD, Brännpunkt” på ett tema de döpt till ”utveckla kollektivavtalen”. Som bloggaren Lars Bäck så riktigt skrev om kan det verkliga avsikterna lika gärna skrivas ”avveckla”. Och arbetsgivarna tog ett steg till i artikeln: i en tredjedel av texten för man ett teoretiskt resonemang om fackföreningsrörelsens legitimitet att företräda sina medlemmar.
Den politik som tvingade fram högre avgifter till a-kassan samtidigt som villkoren blev sämre och därför fick människor att lämna sitt fackliga medlemskap blir nu arbetsgivarnas argument inför avtalsrörelsen. ”Facket ska inte förhandla, det ska den enskilde”. Samtidigt förutsätts förstås arbetsgivarparten ha stora behov av att jobba ”direktörsfackligt”. Den strategin att minska det fackliga inflytandet har varit glasklar under många, många år.
I repotaget från IKEA-fabriken i USA berättas att man där har använt specialiserade advokatfirmor för att jobba med ”Union avoidance” – att hålla facket borta”. I USA, i alla fall på IKEA-dotterbolagets fabrik, verkar den vägen nu lämnas och facklig verksamhet verkar vara på gång att accepteras (?) Bara det arbetssättet inte nu får fäste i vårt land.
. . . .
Fler som bloggar: Peter Andersson om direktörer. LO-bloggen om a-kassan, Camilla Wedin om börsfallet och löntagarna, Göran Johansson om långsiktiga avtalskrav, Frasses funderingar om okunskap, Löntagarbloggen om arbetsmiljöbrott, Högbergs tankar om svajigheter, Röda Berget om jobbskatteavdraget. Om detta skriver också Staffan Lindström och Roger Jönsson. Lena Sommestad om ojämlikhetens pris, Martin Moberg om skattesänkarfrossa, Helen Törnqvist (c) om individuell lönesättning, Ewa Bergman Green om FAS3-eländet, Per-Olof Sjöö om kommande avtalsrörelse
Läs mer:
– LOs hemsida. ”Det handlar om makt och pengar” – repotage med LOs avtalssekreterare Per Bardh