Med utgångspunkt i det kristna kärleksbudskapet skriver Charlotte Thérèse Björnström i Världen idag ett mycket engagerat inlägg under rubriken ”Stoppa utförsäkringarna”. Hon avslutar artikeln:
”Jag frågar mig var kyrkorna finns i det här och hoppas att alla kristna ska inse hur illa det faktiskt är. Nu, innan det är för sent för ännu fler! Tänk om vi kunde gå före och visa vägen till ett människovänligt samhälle.
För vem eller vilka ska annars göra det? Om evangeliet ska klinga trovärdigt mellan kyrkvalven, så krävs tydliga symbolhandlingar offentligt när saker är uppåt väggarna i samhället, särskilt när det rör grupper som är för svaga för att själva protestera mot vad de utsätts för. Så jag föreslår härmed ett stort landsomfattande ekumeniskt påskupprop. Med krav på omedelbar förändring.”
Charlotte är bara en i raden av kritiska kristna röster som pekar på det omänskliga i de nuvarande sjukreglerna. Den kritiska opinionen bland troende har vuxit sig så stark att den nu också börjar påverka Kristdemokraterna, där ju ett antal gräsrötter nyligen stigit fram och öppet kritiserat sin egen partiledning för att vara allt för flata i denna fråga.
Kanske är det vi just nu bevittnar bland kyrkligt aktiva början på en starkare folklig opinionsyttring. En proteststorm där de troendes kärleksbudskap kanske rent av kan möta och förenas med arbetar- och fackföreningsrörelsens solidaritetstanke.
Detta skulle i så fall inte vara något helt nytt för svenskt vidkommande. Många forskare, bland andra idéhistoriken Ronny Ambjörnsson, har visat hur olika folkliga organisationer så som frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelsen samverkade när det vi idag kallar för den ”svenska modellen” formerades och byggdes upp. Den gången handlade det om att försvara människovärdet mot cynisk ekonomistisk exploatering, men också mot olika former av myndighetsförtryck. Mellan nykterhets-, frikyrko- och arbetarrörelsen fanns, och finns fortfarande, dessutom täta personkopplingar.
Kanske är vi nu på väg mot en situation där återigen olika folkliga organisationer, utifrån sina skilda perspektiv och uppdrag, kan förenas i kraven om ett mänskligare samhälle. Ett samhälle där individen inte ensidigt värderas utifrån prestationsförmåga eller taxerad inkomst. Ett samhälle där vi är varsammare med varandra och där staten aktivt stärker, inte försvagar, solidaritetsbanden mellan människor.
Varför inte starta med ett ekumeniskt påskupprop för en mänskligare sjukförsäkring, så som Charlotte föreslår? Jag, som inte tillhör någon kyrka men ändå attraheras både av det kristna kärleksbudskapet och solidaritetstanken, tycker att Charlottes förslag åtminstone är värt några tankevändor och en seriös prövning…