I går spreds en nyhet med lavinfart på sociala medier. Det handlade om en 23-åring med dödlig cancer, som den sista tiden i livet ville få vård i hemmet. Då krävde Försäkringskassan ett intyg med datumet då han förväntas dö. Detta berättas av organisationen Ung Cancer (läs mer här).
Försäkringskassans ansvarige beklagar och säger att det inträffat ett ”missförstånd” och att saken nu är uppklarad med familjen. Kan problemet därmed anses vara löst? Tyvärr är det inte så enkelt. För det är ju precis så som Ung Cancer idag skriver på sin hemsida: ”Att bara peka ut ett specifikt kontor eller en person som skyldiga är som att sätta ett hello kitty-plåster på ett djupt infekterat sår. Att ständigt använda “missförstånd” som lösning är bara att dämpa symptomen. Och Försäkringskassan måste sluta dämpa symptomen och gå efter det verkliga problemet – ett system som inte fungerar.”
Så är det. ”Missförstånden” och de ”enskilda fallen” är idag så många att vi knappast kan undgå att se systematiken och systemfelen.
Nyligen överlämnades den s.k. onådiga luntan till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Där vittnar fler människor om de ”missförstånd” och den kränkande behandling de blivit utsatta för när de blivit sjuka. Vittnesmålen är många och innehållet i dem är ofta skrämmande.
Helt uppenbart har vi idag en sjukförsäkring som är allt annat än trygghetsskapande. Vi måste inse att fallet med den cancersjuke 23-åringen som just nu är aktuellt inte är en tillfällighet, utan att det faktist finns en medveten tanke bakom reglerna. Det handlar om en tro på att otrygghet gör att människor får ökade motiv (incitament) att söka jobb och försörja sig själva. Det handlar också om en uppifrånkommande misstro mot dem som är sjuka. Istället för att inse att de faktiskt är sjuka, och dessutom har läkarintyg som styrker detta, utgår man ifrån att det handlar om ”bristande arbetsvilja”.
Om det finns ett missförstånd när det gäller dagens sjukregler så är det just detta; reglerna bygger på en förlegad och cynisk människosyn som inte borde höra hemma i en välfärdsstat av vårt snitt.
Sambanden, bortom de teoretiska modeller som regeringspolitiken bygger på, ser dock helt annorlunda ut än vad lagstifttaren föreställt sig. Vittnesmålen om detta är idag många. Alliansens ”arbetslinje” är en samlig regelverk som systematiskt fattigör och kränker arbetslösa och sjuka människor.
Precis som Ung Cancer skriver måste vi börja se det verkliga problemet – dvs ett sjukförsäkringssystem och en ”arbetslinje” som inte fungerar och som står på en genomrutten värdegrund!
*****************************
Bloggat och viktig läsning: Onådiga luntan om Vi och Dom i Sverige 2013…, Anne Skånér om när förväntas ni dö, Leine Johansson om ”arbetslinjen”, Social Aktion Nu om intyg över förväntad dödsdag, Daniel Swedin om Maramömötet, Martin Moberg om Alliansens PR-jippo Ann-Sofie Wågström om att mantran, Johan Westerholm om korv, Ola Möller om korvspad, Lena Sommestad om vikten av en bra föräldraförsäkring, Bengt Silfverstrand om att kejsarens dräkt är blekröd…
Nyheter: Nyheter24 om Försäkringskassan, SR P4 Gävleborg om Krister som hamnade mellan stolarna, Kommunalarbetaren om den sjukförsäkringen, Aftonbladet om dödsvakan för blockpolitiken…, Aftonbladet (2) om att vi antingen jobbar skiten ur oss eller så får vi inte jobba alls, Folket om jobbpolitiken, Arbetarbladet om att grilla korv, Dagens Arena om en korvgrillning, NSD om Alliansen 2013, NSD (2), om att ”Noe er galt i Sverige”, SvD om Alliansen, SR Ekot om att Alliansen markerar starten inför valet 2014, Gotlands allehanda om att Alliansen ju behöver ett väckelsemöte, Västerbottens folkblad om Annie Lööf…, Sydöstran om att makten är målet, Sydöstran (2) om borgerlighetens kris, Östran om vad ville de få sagt egentligen…?