De flesta av oss som jobbar med sjukförsäkringsfrågor, i eller utanför Försäkringskassan (FK), känner oftast till flera fall där personer tagit sitt liv efter samtal med FK eller efter att ha fått avslag. Någon statistik över hur många personer som begått självmord efter avslag från FK finns inte. Åtminstone tre fall har tagits upp i medierna och två av dem har utretts av Socialstyrelsen som kritiserat vården och myndigheterna för bristande rutiner.
Däremot ger statistiken rörande hot om självmord som noteras av FK en tydlig fingervisning. Sedan 2008 då regeringens hårdare sjukregler infördes har antalet självmordshot framförda till en försäkringskassetjänsteman ökat explosionsartat, från 19 personer år 2008 till runt 500-600 personer per år de senaste tre åren.
När ansvariga allianspolitiker konfronteras med statistiken, och de uppgifter många av oss sjukförsäkringsexperter framför, avfärdar man i regel detta som skrämselpropaganda och tomt prat.
Jag anställdes som facklig utredare med ansvar för sjukförsäkringen ungefär tre år innan borgarna, sommaren 2008, kraftigt stramade åt sjukreglerna. Man kan säga att de nya sjukreglerna blev en ”vattendelare” i mitt yrkesliv. Någon gång under hösten/vintern 2008 började nämligen telefonen ringa allt oftare. Telefonsamtalen handlar om hur snabbt man riskerar att förlora sin anställning när man blir sjuk, att man utförsäkrats enbart för att man passerat någon av de snäva tidsgränserna eller att man trots en allvarlig sjukdom inte beviljats sjukersättning.
Gemensamt för nästan alla som ringt mig är att de börjat med att säga ungefär så här: ”Om jag inte blivit sjuk skulle jag inte ha haft en aning om hur dåligt vår sjukförsäkring fungerar. Jag trodde faktiskt att vi hade ett bra skydd när vi blir så sjuka att vi inte klarar av att jobba. I dag vet jag att det inte stämmer.” De som ringer är oftast desperata. Många av samtalen var svåra att både hantera och bearbeta. Några säger att de vill vittna om sin hopplösa situation, till någon som lyssnar och kan påverka, innan de själv ”försvinner”…
När de nya sjukreglerna infördes var vi många utredare, forskare och sjukförsäkringsexperter på myndighetsnivå som varnade för konsekvenserna. Redan innan de nya sjukreglerna trädde i kraft varnade exempelvis en av landets främsta arbetsmiljöforskare, professor Töres Theorell, för att de nya sjukreglerna riskerade att driva utsatta människor till självmord. Under en hearing i riksdagen sade Theorell: ”Jag blir starkt oroad över att det här förslaget kan medföra att människor som behöver vara sjukskrivna inte kommer att vara det, och att detta på lite längre sikt medför risker för folkhälsan. Att bli utförsäkrad efter 180 dagar, om man av försäkringskassan bedöms ha arbetsförmåga fastän man inte har det, är ett oerhört trauma för många människor. /…/ Jag är rädd för att en hel del felbedömningar kommer att göras. Risken är stor att vi kommer att få ”försäkringssjälvmord”, och även fall av hjärtinfarkt som direkt kan härledas av felaktiga bedömningar.”
Men regeringen lyssnade inte, varken till välrenomerade forskare, remissinstanser eller till handikapp- och fackföreningsrörelsen. Man genomförde ”utförsäkringskedjan” med öppna ögon och valde att blunda för de välgrundade farhågorna. Sedan de nya reglerna infördes den 1 juli 2008 har ca 70 000 sjuka sparkats ut ur sjukförsäkringen. Idag, ett antal sjukförsäkringsöversyner och regeljusteringar senare, inser de flesta av oss värdet i att lyssna in sakkunskapen innan man fattar beslut.
Siv Norlin, som är ST-fackets ordförande på Försäkringskassan, har tidigare kommenterat det växande antalet självmord så här: ”- Arbetsgivaren hanterar självmordshoten så bra det går, även om det är mycket tufft. Det stora problemet är de hårda tidsgränserna, och den enda lösningen är en mänsklig sjukförsäkring.” Så är det.
Man kan bara hoppas på att allianspolitikerna i fortsättningen väljer att lyssna in den breda kritken mot de orimliga och omänskliga sjukreglerna som finns, både bland FK-personal och försäkrade. Tyvärr finns det dock väldigt lite idag som tyder på att så kommer att bli fallet.
Men för varje dag som går blir vi fler och fler som får egna erfarenheter av hur orimliga och omänskliga dagens sjukregler, som Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt med näbbar och klor försvarar, egentligen är. Räkna därför med att sjukförsäkringsfrågan också i fortsättningen, med jämna mellanrum, kommer att ställa till det för regeringen. Ja, för egen del skulle jag inte bli förvånand om det till nästa val ansamlats så mycket ilska och kritik hos väljarna så att sjukförsäkringsfrågan gör att alliansregeringen till slut får foten av folket…
***********************************
Bloggat: Lena Sommestad om att ta ansvar för orden, Martin Moberg om att SD vinner terräng i massarbetslöshetens spår, Kalle som är fast i FAS 3 om att befinna sig på ett ”vuxendagis”, Peter Högberg om SD:s framryckning i LO-leden, Inte rasist men… om en viss SD-topp och en nazistblogg, Bengt Silfverstrand frågar sig om ideologierna är döda, Martin Klepke om behovet av minskade barngrupper i förskolan, Ingvar Persson (Aftonbladets ledarblogg) om moderatrernas dubbla tunga, Olov Abrahamsson om TCO och den sönderskjutna a-kassan, Robert Björkenwall om (s) och behovet av en krisplan, Yonna Waltersson (Dagens Arena) om Filippa Reinfeldts misslyckande.
Nyhetstips: Allehanda om att sänka lönen i kristider, Arbetarbladet om förlorarna, Dagens Arena 1 om arbetslösheten, 2 om anställningsbarheten, 3 om Transport och oseriösa anställningar, DN om SD och LO-förbundens medlemmar, Norrländska socialdemokraten 1 om jobbpolitiken, 2 om de slavliknande villkoren i skogarna, Sydöstran Ledare 1 om S och tjänstemännen, 2 om de ökande klyftorna, Värmlands folkblad om nej sänkt lön i kristider, SR P4 Jämtland om en man som miste a-kassan när kommunen skötte hans ekonomi, Gert-Inge Andersson (S) på SVT Debatt om att tillverkningsindustrin är fortfarande Sveriges motor, oavsett vad Reinfeldt påstår…