Problemen med en avreglerad och marknadiserad välfärdssektor blir allt mer uppenbara. Idag är det exempelvis bara Sverige och Chile som tillåter en oreglerad privat vinstdrift i skolsektorn. Varför betraktas det då som en sensationell nyhet när DN idag berättar om att vårt skolpengssystem leder till s.k. betygsinflation? Att friskolor, men även kommunala skolor, konkurrerar med överbetyg borde knappast komma som en överraskning. Allt annat hade ju varit ologiskt.
Betygsinflation i en marknadiserad skolsektor är ungefär lika logisk som att det ur världens mest avreglerade välfärdssektor årligen rinner iväg miljontals på miljontals skattekronor till diverse privata konton. Den främsta drivkraften för riskkapitalbolag är ju inte att ta så höga risker som möjligt, utan att kortsiktigt till så låg risk som möjligt tjäna så mycket pengar som möjligt. Att skatteverket nyligen slog fast att riskkaptalbolag är vanligare i välfärdsektorn än i ekonomin i övrigt var därför inte särskilt förvånande. Var ska sleven vara om inte i grytan? Den relevanta dagspoplitiska frågan borde väl snarare vara hur länge till vi som medborgare ska acceptera att det på sina håll i princip råder en fri privat dragningsrätt på de skattepengar som avsatts för välfärd?
De marknadsbaserade kundvalsmodeller som vi har i välfärdssektorn tycks utan tvivel fungera bäst i den nationalekonomiska (neoklassiska) modellvärlden. Ju mer närstående näringslivets intresseorganisationer som nationalekonomen är ju bättre verkar dessutom kundvalsmodellerna fungera. Men när dessa marknadsbaserade system utsätts för en ordentlig empirisk granskning börja fakta sparka. En rad negativa effekter kan då noteras; allt från social selektion och snedvridna incitamentsstrukturer till ineffektivt använda resurser och risk för allvarliga kvalitetsbrister.
Denna problematik analyserar vi, som sitter i sekretariatet i LOs välfärdsutredning, relativt ingående i en rapport som vi nyligen presenterade. Där levereras också en rad olika förslag till hur vi ska kunna starta en reformprocess, där de privata vinstuttagen successivt begränsas och andra värden än kortsiktig profit sätts främst i välfärden.
Det är inte bara skolsektorn som behöver återregleras. Det behöver också vård- och omsorgsektorn. Drygt 80 procent av svenskarna anser att det som avsätts till välfärd också ska gå till välfärd. För såväl välfärdens som demokratins skull är det viktigt att det politiska systemet visar lyhördhet i denna centrala fråga.
********************************
Bloggat: Leine Johansson om gratismat, Annarkia om att väljaropinionen, Peter Högberg om att det är måndag, Martin Moberg om A-kassan, Lena Sommestad om vapenexport, Bengt Silfverstrand om bl.a. Annie Lööf och Lena Melin, Alliansfritt Sverige om moderaterna och invadringspolitiken, Lena Orpana vid Utredarna om betydelsen av tjänstepensioner, Robert Björkenwall om hur pengar dras undan beskattning och slussas utomlands, Björn Johnson om narkotikapolitiken
Tips i media om den haverarade a-kassan: SR , P4 Kalmar, SR , P4 Kronoberg, SR P4 Jönköping, SR P4 Väst, SR P4 Västernorrland, SR P4 Dalanytt,