Syste(m)försvaret inför verkligheten…

avatar

”Människor lider nöd. Det finns cancersjuka som väljer bort medicinerna för att ha pengar till hyran. De är rädda för att bli vräkta. Det är vanligare än man kan tro.”

Ywonne Jacobsson är ordförande för Cancerhjälpen, en ideell förening som har betalat ut över 100 miljoner till cancersjuka i Sverige sedan starten 1993. I förra numret av LO-tidningen berättar hon om en allt hårdare verklighet för dem som den senaste tiden haft oturen att drabbas av svår sjukdom:

”Nu hjälper vi människor att överleva ekonomiskt. Jag trodde inte det var möjligt att människor i Sverige kunde ha det så illa som många cancersjuka har det i dag”, berättar hon.

I det senaste numret av LO-tidningen (fredagen 14 januari) refereras dessutom till en undersökning från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som visar att en bra bit över 20 procent av dem som lever på socialbidrag är sjuka.

Enbart gruppen ”nollklassade”, de som blivit av med sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI), utgör idag uppskattningsvis 20 procent av socialbidragstagarna. Dessutom tillkommer dem som tidigare haft ersättning från sjukförsäkringen men som inte längre, på grund av den nya hårdare arbetsförmågeprövningen och de snäva tidsgränserna, får något från Försäkringskassan. Här presenterade även LO-TCO Rättsskydd nyligen en både intressant och skrämmande bild av läget.

Kopplingen mellan de nya sjukreglerna och de ökade socialbidragskostnaderna blir således allt tydligare. Nuvarande regelverk gör att en växande grupp, av dem som haft otur och drabbats av allvarlig ohälsa, nu i allt snabbare takt fattiggörs. En stor del av dem är medlem i något av LO-förbunden. Margareta Ridderstedt, socialsekreterare från Borlänge, som deltar i SKL:s kartläggning säger till LO-tidningen: ”Jag tror alla som ser vad vi hittar blir rätt chockade”. 

Samtidigt reagerar den ansvarige ministern – Ulf Kristersson – med vrede, då han i Kommunalarbetaren ställs inför frågan när de enskilda fallen börjar bli så många att det är dags att ta ansvar för dom?:

”Jag tolkar din fråga närmast som en oförskämdhet. Jag kan inte ta ansvar för beslut som jag inte har fattat…”, blir minsterns svar.

Så talar (m)aktens arrogans idag.

Den arbetarrörelse, som just nu slickar sina egna sår, har helt klart en angelägen arbetsuppgift framför sig när krisarbetet väl är slutfört. Det handlar om att i sjukförsäkringsfrågan formulera en på humanistisk grund uppbyggd systemkritik och ett progressivt alternativ, som de flesta av oss kan känna förtroende för. För en sak blir onekligen allt mer uppenbar för var dag som går:

Sverige behöver en mänskligare sjukförsäkring!

Etiketter: , , , ,