Vanmakten växer och (m)akthavarna blundar…

avatar

Vuxna över 18 år med långvarigt försörjningsstöd (socialbidrag), i tio månader eller längre, blir fler i hela landet. Från drygt 84 000 personer 2006, då det låg som lägst, till närmare 110 000 förra året, enligt Socialstyrelsen. Detta är en ökning på ca 30 procent. Siffrorna borde bekymmra fler, i synnerhet dem som sitter i regeringsställning.

Enligt Joakim Palme, professor i statsvetenskap, är Sverige nu på väg att lämna det vi brukar kalla för ”den svenska modellen”. I en rapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen görs en internationell jämförelse, när det gäller utvecklingen av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna utifrån en genomsnittlig industriarbetarlön. Rapporten visar att det offentliga försäkringsskyddet i Sverige försämrats kraftigt jämfört med andra OECD-länder. Inom alla de tre nämnda försäkringarna har flera länder gått om Sverige.

När det exempelvis gäller a-kassans ersättningsnivå låg Sverige år 2005 näst högst i världen. Idag är den svenska a-kassan exempelvis sämre än sin motsvarighet i länder som Belgien, Danmark och Italien. Rapportförfattarna kallar nedgången ”anmärkningsvärd”.

Nyligen redovisade också Försäkringskassan nya fakta om den grupp som utförsäkrades från sjukförsäkringen under det första halvåret 2010. Siffrorna visar att redan innan första året passerat var hälften tillbaka i sjukförsäkringen, samt att ett stort antal människor tycks ha försvunnit helt ur systemet. Detta skrev Dagens Arena om i tisdags.

Av de 26 644 som utförsäkrades denna tidsperiod står 45,8 procent, eller 12 227 personer, helt utan förvärvsinkomst åtta månader senare. Nära 25 procent av de utförsäkrade, runt 6 000 personer, återfinns 20 månader efter att de utförsäkrats i gruppen som Försäkringskassan kallar ”övriga”. Det är personer som efter utförsäkringen varken finns inskrivna hos Arbetsförmedlingen eller hos Försäkringskassan.

Många av dem som utförsäkrats syns inte heller i socialbidragsstatistiken. Ofta har de en familjemedlem som gör att hushållets samlade inkomst klättrar över gränsen för existensminimum, vilket gör att de inte är berättigade till försörjningsstöd.

Vi är idag på väg tillbaks till ett samhälle där familjens tillgångar i växande utsträckning avgör vilket socialt skydd vi kan räkna med. Risktagandet och det sociala ansvaret privatiseras. Vanmakten och fattigdomen växer. Och detta är faktiskt inte effekten av en ödesbunden utveckling. Det vi ser är som sagt resultatet av en (m)edveten politik. Men detta innebär samtidigt att vi faktiskt kan påverka utvecklingen.

***************************

Bloggat: Martin Moberg om Littorin och fas 3, Kaj Raving om fas 3, Social Aktion Nu om fas 3, Tord Oscarsson om nya sjuksiffrorna, Staffan Lindström om att sprida budskap, Alliansfritt Sverige om Fair Trade och M i Uppsala, fler blogginlägg på socialdemokratiska programkommissionens blogg, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD1, SVD2, SVD3