Idag kom SCB med nya siffror på arbetsmarknadsläget. 425 000 är siffran som nu är aktuell på antalet arbetslösa. 8,3 procent går utan jobb i ett Sverige som regeras av en regering som talat mycket om ”arbetslinjen”. 114 000 är långtidsarbetslösa och av dem har hälften varit det i minst ett år. Bland de utrikes födda var, skriver SCB, arbetslösheten 15,8 procent under andra kvartalet 2012. Arbetslösheten bland inrikes födda var 6,8 procent. Den olycksaliga ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Under andra kvartalet 2012 var arbetslösheten 27,4 procent i åldersgruppen 15-24 år. Av de arbetslösa ungdomarna var 52,1 procent studerande på heltid. Allt enligt SCBs officiella statistik.
Det krävs mer för att Sverige ska kunna vända en arbetslöshet som är på ”nivå massarbetslöshet”, för att tala med ett språkbruk som tidigare har använts för motsvarande läge av bland annat Anders Borg. Det krävs betydligt mer än att fortsätta bygga ut eländiga system som FAS 3 för att komma tillrätta med arbetslöshetens gissel och för att ge människor riktiga förutsättningar på arbetsmarknaden. Utbildning är oerhört angeläget, både i form av kvalitet i grund- och gymnasieskolan och i arbetsmarknadsinsatser. Men Sverige måste också stärka basen för tillväxt och jobb. Om detta har en del initiativ presenterats i dagarna.
Nyligen uppmanade LOs Ingela Edlund tillsammans med Svenskt Näringsliv regeringen att bjuda in Stefan Löfven till överläggningar. Investeringar i forskning, infrastruktur, en trygg energiförsörjning, bostadsbyggande och åtgärder som underlättar omställning för företag och personer på arbetsmarknaden lyftes fram som angelägna områden för blocköverskridande samtal och överenskommelser. Idag skriver Svenskt Näringslivs Urban Bäckström och Tobias Krantz på DN Debatt om behovet av att stärka förutsättningar för innovationer och nya produkter och jobb. I söndagens sommartal av S-ledaren Stefan Löfven fanns samma bestämda fokus på det som är grunden för jobb och tillväxt.
Man kan bara önska att den samarbetsanda och vilja till långsiktiga lösningar som nu finns hos arbetsmarknadens parter och hos oppositionen också sprider sig in i Rosenbad där Allianspartierna håller till. Det behövs både de här långsiktiga investeringarna och satsningarna men också mer akuta åtgärder för att få människor i arbete. Inser man det också i Regeringskansliet?