Det tråkiga med en svensk sommar är inte bara regn och mygg. Vi har också fått vänja oss vid rapporter om utländska bärplockare som far illa i de svenska skogarna. Fattiga, utnyttjade och strandsatta, i hundratal räknade. Mänskligt lidande och en handel med människor som svärtar ner bilden av Sverige som ett rättvist och tryggt land. Allt vittnar om ett havererat system. Men det kunde faktiskt ha varit än värre.
För drygt ett år sedan skärpte Migrationsverket kraven för arbetstillstånd för bärplockning. Migrationsverket hade till slut tröttnat på alla år av missförhållanden. Påstötningar om att något måste göras kom inte bara från fackligt håll, utan även från den mer seriösa delen av bärbranschen. Från företag som har kollektivavtal. Och som med samvete väljer vilka utländska bemanningsföretag de vill göra affärer med. Företag som verkar i det öppna och som står under regelbundna kontroller från kommuner och myndigheter. Lycksökare och svarthandlare skulle bort från branschen.
Handläggningen av arbetstillstånd flyttades hem till Sverige från att tidigare legat på svenska ambassader utomlands. Lön i nivå med kollektivavtal är ett lagkrav sedan 1968, men nu fick den inte längre vara helt ackordsbaserad. LOs bemanningsavtal skulle tillämpas. Migrationsverket fattade även det helt avgörande beslutet om att införa en dubbel seriositetsprövning. En granskning som innebär att det svenska bärföretaget måste visa att pengar finns för löner även om skörden skulle slå fel. Företagen måste även visa att plockare tidigare år fått den lön de har rätt till. Den ekonomiska risken skulle inte längre vila tungt på den enskilde plockaren – utan delas av alla inblandade företag. Förra årets säsong var inte problemfri, men sammantaget fungerade den bättre än på många år. Kommunal tecknade kollektivavtal och skrev in medlemmar.
I år slår skojarna och svartköparna tillbaka! Den oseriösa delen av bärbranschen är inte intresserade av kollektivavtal eller myndigheters kontroller. Att dela den ekonomiska risken och solidariskt ta smällen om bärskörden slår fel finns inte på kartan. Företag som inte längre klarar att få arbetstillstånd för thailändska plockare kommer istället att fylla arbetskraftsbehovet med hjälp av EUs gemensamma arbetsmarknad. I EUs nyaste och fattigaste medlemmar Rumänien och Bulgarien finns den billigaste arbetskraften. Men den fria rörligheten av tjänster och arbetskraft är inte designad för att klara av stora skillnader i löner och arbetsvillkor. Krav på seriositet och rimliga arbetsvillkor – liknande det som finns inom arbetstillståndssystemet är idag direkt olagliga. Det är inte bara bärplockare som får smaka på den beska ofriheten som finns gömd i EUs fria rörlighet. Samma sak pågår på byggen, restaurangkök och inom hushållsnära tjänster.
Bollen ligger nu hos EU och Europas regeringar. Lösningen är att reglera den fria rörligheten till arbetstagares och fackliga organisationers fördel. Oundvikligen måste vi dit. För bärbranschen kanske det inte räcker. Kanske måste bärhanteringen regleras, med registrering av alla bäruppköpare och full spårbarhet av varje bärparti.
De oseriösa har dock ännu några kort kvar att spela ut. Till att börja med kan dom syna det klena lagstödet som Migrationsverket har för de hårdare reglerna. Reglerna går nämligen helt på tvärs med intentionerna i avregleringen av arbetstillståndsregelverket som alliansregeringen genomförde i december 2008. Med 6000 thailändska plockare på väg in till de svenska skogarna för att delta i årets skörd, mer än dubbla antalet mot ifjol, misstänker vi att bedrövelserna för årets säsong inte ännu tagit slut.
Denna text finns även publicerad som en debattartikel på Svt Debatt: http://debatt.svt.se/