Med Borgs och Merkels åtstramningspolitik riskerar Europa att tappa i konkurrenskraft

avatar

I en tid när EU-ledarna är fixerade vid åstramningar och nedskärningar kanske löneutvecklingen i Kina kan dra världsekonomin upp ur krisen? Just nu sker nämligen en kraftig expansion i Kina, där lönerna pressas uppåt. Tar man utgångspunkt i beräkningar från USA:s byrå för arbetskraftsstatistik (United States bureau of labor statistics, BLS), och även väger in valutaeffekten, visar det sig att lönerna för tillverkningssektorn i Kina ökat med runt 140 procent mellan 2002 och 2008. I USA höjdes lönerna med 19 procent under samma period, enligt ett reportage i helgens SvD.

Så ser det däremot inte ut i Europa. Ingemar Lindberg sammanfattade nyligen den europeiska situationen, i en mycket skarp och läsvärd analys: ”I EU:s nuvarande 27 medlemsländer har löneökningarna den senaste 15-årsperioden sammantaget legat 8 procent under produktivitetsutvecklingen. De tyska reallönerna har legat stilla eller till och med sjunkit. Om alla följer ”den tyska modellen” blir följden recession. /…/ Enligt den kritiska forskningen bör de skyhöga statsskulderna främst ses som ett symptom, inte som en krisorsak. De reala orsakerna är främst alltför låg efterfrågan i ekonomin och enorma obalanser i utrikeshandeln. Efterfrågeunderskottet hänger samman med att lönernas andel av produktionsresultatet de senaste tio–femton åren gått ner från cirka 75 till 65 procent.”

Allt fler internationellt respekterade ekonomer varnar nu också för att EU-ländernas åtstramningspolitik och låglönelinje kan få allvarliga långsiktiga konsekvenser, inte minst när det gäller ländernas framtida tillväxtförutsättningar. Joseph Stiglitz, nobelpristagare och tidigare chefekonom för världsbanken, är mycket kritisk till den s.k. europakten utifrån detta perspektiv och kallar den till och med för en ”ömsesidig självmordspakt”. En annan nobelpristagare, Paul Krugman, gör ungefär samma bistra analys.

Även Barry Eichengreen lyfter fram hur destruktiv den europeiska åstramningspolitiken i grunden är: ”…there is growing evidence that the medicine on which European countries have agreed – austerity – is killing the patient. There is now talk of adjusting the dosage, but talk has not yet given way to action.” Varningsorden från Stiglitz, Krugman, Eichengreen m.fl., och en fördjupad analys av det som just nu sker i såväl Europa som Kina, borde leda fram till slutsatsen att den europeiska ekonomiska politiken måste omprövas.

Om den nu rådande åstramningspolitiken, som Angela Merkel och Anders Borg står för, inte ersätts av en mer framåtsyftande politik med ökade satsningar på forskning, kunskap och investeringar kan dessutom den kinesiska utvecklingens kortsiktigt positiva sidor vändas till något långsiktigt negativt för oss. Eller som Jonas Fröberg, i en analys i helgens SvD, väljer att formulera sig: ”Tänk om vi står där om tio år, med huvudkontoren och forskningen i Kina, tillverkningen i Bangladesh och… ja ta en halv minut och fundera på vad det innebär. För Sverige.”

Det borde onekligen vara hög tid för eftertanke och omprövning såväl i Bryssel, Frankfurt som på Borgs finansdepartement och på Sveavägen 68…

******************************************

Media:Dagens Arena, SVT 1, 2, 3, SR 1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
Bloggat: Kulturbloggen om Pirate Bay, Peter Högberg om moderaterna, Johan Westerholm om dyrköpta strategier, Kent Persson om att gå vidare, Helga von Pitbull 1 om en framtid för en fas 3:a?, 2 om kooperativet Optima, Löntagarbloggen om Bilprovningens nya avtal, Martin Moberg om Piratpartiet och valet i Tyskland