Idag tar socialförsäkringsminister Kristersson ett litet steg tillbaka i sjukförsäkringsfrågan (som vanligt). Det är naturligtvis bra. Även om det borde vara självklart för regeringen att respektera riksdagens beslut. Detta är ju en av grundpelarna i en parlamentarisk demokrati.
Samtidigt som man givetvis bör berömma Tomas Eneroth (s) och oppositionen, för att de lyckats få till stånd detta lilla steg, är det viktigt att inte glömma bort proportionerna. Det steg som Kristersson nu tar är visserligen ett steg i rätt riktning. Men det är ett litet steg om man ställer det i relation till de stora problem som fortfarande finns kvar i dagens sjukförsäkring.
Fortfarande finns de orimligt snäva tidsgränserna kvar. Fortfarande blir allt för många av med sin anställning, trots att arbetsgivaren inte ens försökt anpassa arbetsplatsen. Fortfarande utförsäkras många, trots att de inte fått en chans till en rimlig rehabilitering. Fortfarande utförsäkras allvarligt sjuka bara för att de är sjuka längre än regeringen tänkt sig. Fortfarande har vi västvärldens hårdaste regelverk för sjukersättning (förtidspension). Fortfarande riskerar enskilda att ”ramla mellan stolarna” och det råder en utbredd rättsosäkerhet. Fortfarande består också bristerna i ALI, det program dit de utförsäkrade hänvisas. Och fortfarande fattiggörs sjuka, både pga utförsäkringarna och de låga ersättningarna. Den dagen dessa brister och grova systemfel rättas till finns det verklig anledning att jubla!
Sedan finns faktiskt en icke helt obetydlig otydlighet i Kristerssons DN-debattartikel. Han skriver: ”De som verkligen prövas mot en bredare arbetsmarknad än sina gamla jobb är alltså 3.000 av de 62.000 sjukskrivna. Det är dem vi nu diskuterar.” Samtidigt framgår av artikeln att ca 14 000, av de 62 000 som är sjukskrivna längre än 6 månader, är arbetslösa och företagare. När det gäller de arbetslösa ska ju dessa enligt dagens regelverk prövas mot ”den reguljära arbetsmarknaden” redan från första sjukdagen och företagaren efter ett halvt år. Ska Kristersson gå riksdagsmajoriteten till mötes borde detta innebära att också för arbetslösa och företagare ska en arbetsförmågeprövning fortsättningsvis ske med hjälp av det tidigare begreppet, dvs ”normalt förekommande arbete”. Man får hoppas att detta bara är en otydlighet i debattartikeln, som sedan rättas till när själva ”proppen” kommer.
Med dagens ”dvärgpudel” från Kristerssons sida blir arbetsförmågeprövningen förhoppningsvis lite mer rättssäker. Men, som sagt, fortfarande har vi en sjuk sjukförsäkring. Istället för att ta tag i de problem som uppmärksammats av såväl fackföreningsrörelsen, handikapporganisationerna, kyrkorna, den politiska oppositionen, forskarsamhället och en stark folkopinion, väljer regeringen återigen att ta ett litet steg tillbaks.
LO har länge krävt att regeringen borde erkänna att hela sjukförsäkringssystemet havererat och, istället för dessa ständiga småjusteringar, tillsätta en haverikommission för att se över och förbättra själva grunden i systemet. Kristerssons små dvärgpudlar borde alltså ersättas av en rejäl pudelkennel från statsminister Reinfeldts sida!
*************************
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Kommunal, SVD1, SVD2, SVD3, AB1, AB2, SVT, GP, SR 1, 2, Expr, Folkbladet, SvD 1, 2, NSD
Bloggat: Martin Moberg om sjukförsäkringen, Peter Högberg om regeringens pudelkennel, Alliansfritt Sverige om Reinfeldt och Borg och klyftorna, Leine Johansson om brister i sjukförsäkringen, Mikael Persson om att arbetsförmåga, Eva Hillén Ahlström om vanmakt och fattigdom, Tord Oscarsson om LO:s rapport om inkomstskillnader och ojämlikhet och Ett Hjärta Rött om hur regeringen systematiskt monterar ned välfärden.