Sedan sommaren 2008, när regeringen införde sin s.k. rehabiliteringskedja, har jag haft hundratals samtal med fackförbundsmedlemmar om sjukförsäkringen. Nästan alla samtal har handlat om människor som oförskyllt hamnat i hopplösa situationer och pga de nya sjukreglerna tvingats rasera eller riskerat att rasera sin och familjens ekonomi.
Som facklig utredare måste man givetvis lära sig hantera dessa samtal så professionellt man bara kan, annars orkar man inte jobba vidare. Men visst, man är ju människa. Det kan man inte komma ifrån. Det är naturligtvis svårt att säga varför vissa berättelser griper tag i en särskilt mycket. En sådan berättelse tog jag, via en blogg, del av under helgen som gick.
Kanske handlar mina känslor, när jag läser igenom denna bloggtext, om att jag lätt kan identifiera mig med den situation som beskrivs. Jag har ju varit i ett liknande läge själv – när jag, familjen och släkten gemensamt vårdade vår mamma i hemmet den sista tiden hon levde. Liksom huvudpersonen i denna blogg, George, drabbades hon av cancer.
Visserligen var inte den offentliga omsorgen då (1992) helt klanderfri. Mycket skulle säkert kunna göras bättre. Men jag vill ändå hävda att min mamma och vår familj mötte en välfärdsstat som fortfarande fungerade. En sjukvård där människor gav sig tid och stöttade och hjälpte till. En sjukförsäkring som fanns på plats. Idag är villkoren ofta hårdare.
Läs igenom berättelsen om George, även om det är svårt. Denna berättelse bär på så mycket viktig erfarenhetsbaserad kunskap. Den skulle faktiskt kunna handla om mig eller dig…
*****************************
Media: Piteå-tidningen, Folket, Gotlands folkblad 1, 2, Norrländska socialdemokraten, Västerbottens folkblad 1, 2, Folkbladet, Arbetarbladet, SR 1, 2, Expr 1, 2, 3, SvD 1, 2, Ab 1, 2, 3, GP, DN 1, 2, 3, SVT
Bloggat: Martin Moberg om Reinfedlt och A-kassan, Ett Hjärta Rött om hur Borg och Reinfeldt systematiskt monterar ned välfärden.