Så här i avtalsrörelsetider försöker alla parter sätta sina frågor på den offentliga dagordningen. Allt för att skapa förståelse, få stöd och support och kanske för att ”peppa” de egna leden. Så gör också arbetsgivarsidan. Ett av arbetsgivarnas centrala budskap är att lönerna måste sättas lägre för de unga. Här används arbetslösheten som en ursäkt för att försämra anställningsvillkor för en grupp som redan idag har lägre löner och ofta sämre anställningsvillkor med otrygga anställningar.
Att sänkta löner ger fler jobb är en bluff, ett påstående som saknar så kallad evidens. Om detta skrev ett antal LO-företrädare för en tid sedan. Ändå har det varit ett ständigt återkommande tema från såväl näringslivet som en del borgerliga partier. Att de sistnämnda gör det kan kritiseras på egna meriter. Det är inte politiker av någon kulör som ska bestämma löner utan är i den svenska modellen något som parterna på arbetsmarknaden ska sköta. För en tid sedan var det folkpartiet i Sollentuna som pläderade för sänkta ungdomslöner.
Från Svenskt Näringsliv kommer en strid ström av pressmeddelanden och nyhetsuppdateringar. I ett av de senare låter SN en företagare, Kornelia Juhas, vara talesperson för arbetsgivarnas dröm om att kraftigt sänka lönerna för unga. Det blir tydligt. Det är enkel matematik. Det blir samtidigt ganska skrämmande. Svenskt Näringslivs budskap blir i företagarens mun oerhört skarpt:
”Ett problem är dock ingångslönen på 18 770 kronor i månaden till den som saknar arbetslivserfarenhet. Det ska jämföras med 20 370 kronor som en anställd med flera års kunskap i bagaget tjänar.
Lösningen är att lönen sätts till 75 procent av detta. 14.077 kronor som ny ingånglön för den som är ung. Ska man ge någon eloge till detta så är det väl att man är tydlig med vad man vill. Själva förslaget borde skrotas på en gång.