I början av veckan kom Försäkringskassans förslag till vilket slags begrepp som ska användas när den sjukskrivnas arbetsförmåga ska bedömmas av Försäkringskassan (FK). Kort sammanfattat förordar Försäkringskassan att ordet “arbetsmarknad” försvinner och att uttrycket “medicinska förutsättningar för arbete” ska användas istället.
Regeringen fick ju förra året bakläxa av en riksdagsmajoritet som krävde att begreppet ”den reguljära arbetsmarknaden” skulle tas bort och att man skulle återgå till det tidigare gällande begreppet , d.v.s. en prövning mot ”normalt förekomande arbete.” Regeringen valde dock att obstruera mot riksdagsbeslutet och gav istället Försäkringskassan i uppdrag att utreda båda dessa begrepp samt överväga om man borde införa ett helt annat begrepp. Det är det senare alternativet som Försäkringskassan nu förordar i sitt förslag. Försäkringskassan vill helt och hållet ta bort ordet ”arbetsmarknad” när arbetsförmågan ska prövas. Därmed återupplivas inte heller det tidigare begreppet, ”normalt förekommande arbete”, så som riksdagen faktiskt beslutade.
Vad betyder då detta konkret? Ja, man skulle kunna säga att Försäkringskassan nu levererar en tydligare definition av vad som kan sägas vara en fiktiv arbetsmarknad (dvs icke-reell arbetsmarknad). Detta kan liknas med det arbete som den senaste bibelkommissionen åstadkom när man förtydligade och moderniserade språket rörande himmel och helvete, utan att faktiskt ändra innebörden i dessa begrepp. För den troende innebar detta möjligen något som stärkte tron. Men för den tvivlande hade nog språkförändringarna knappast någon större betydelse…
I utredarens argumentation för att införa det nya begreppet blir det hela dessutom ofta lite absurt (s. 21): ”En fördel med att införa ett nytt arbetsmarknadsbegrepp vore dock att man med större klarhet skulle kunna framhålla att människors medicinska förutsättningar för arbete prövas i förhållande till generella krav på medicinskt relaterade förmågor som arbeten ställer och inte i förhållande till faktiska anställningar på en faktisk arbetsmarknad.” Är det någon som tror att Försäkringskassans anställda eller de försäkrade känner sig tryggare med detta ”klarläggande”?
När utredaren argumenterar för att även stryka ordet ”marknad” ur lagstexten kan det låta så här (s. 18): ”Ordet ‘marknad’ antyder en faktisk marknad bestående av tillgängliga anställningar. Ett rimligt antagande är att det kan bidra till förvirring att Försäkringskassan använder ett begrepp, som har en så konkret och påtaglig innebörd, för att beskriva något som i grunden är en uppsättning teoretiska krav på förmågor av medicinsk karaktär.” Ibland känns det nästan som att utredaren närmar sig Kristina Lugns absurdistiska höjder. Visst kan detta vara god underhållning för den som är intresserad av språklig förnyelse. Problemet är bara att det är människor av kött och blod som ska bedömas ”med hjälp av” dessa absurda formuleringar. Det är alltså ingen liten ”insats som ligger i potten” i detta språkspel.
Inte blir det särskilt klarare när utredaren senare ska klargöra skillnaden mellan de arbetsmarkandsbegrepp som FK och AF idag använder (s.18): ”Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan använder ordet ”arbetsmarknaden” med två skilda betydelser. Där Försäkringskassan ser ett spektrum av krav på förmågor ser arbetsförmedlingen en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen. ” Hrmf…”ett spektrum av krav på förmågor”? Klarläggande? Ja, möjligen om vi talar om en fiktiv (icke-reell) arbetsmarknad.
Summasumarum: En tydligare definition av helvetet gör inte det till ett trevligare ställe att besöka. Försäkringskassans utredare (Jan Larsson) har visserligen gjort det som beställaren (Ulf Kristersson) bett om. Men ibland kan en tydligare definition av något som var tokigt tänkt från början vara både avslöjande och klargörande. Den som läser Jan Larssons text inser ganska snart att den grund som dagens sjukförsäkring vilar på är genomrutten och att utgångspunkten i långa stycken är absurd. Hela systemet är i skriande behov av en totalrenovering. Att försöka släcka en rasande höghusbrand enbart med hjälp av en liten vattenpistol, vilket Larssons förslag kan liknas vid, är knappast en framgångsrik strategi. Särskilt inte om vattenpistolen är fylld med tändvätska…
****************************
Press: Sydöstran, Dala-demokraten, Gotlands folkblad 1, 2, 3, Länstidningen 1, 2, Värmlands folkblad, Dagbladet 1, 2, Västerbottens folkblad, Arbetarbladet, Norrländska socialdemokraten, Ab, AiP, LO-tidningen 1, 2, Dagens Arena, Expr, Piteå-tidningen, SvD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7.
Bloggat: Ett Hjärta Rött om konsten att både aga och äga den man säger sig älska, Martin Moberg om att erkänna Palestina, Lena Sommestad om valfrihetsbegreppet och verkligheten, Peter Johansson om Borg och jobben, Kristian Krassman om den nakne kejsarens skräddare, Fyra nyanser av rött om mobiltelefon och sömn, Peter Högberg om ett extra ärenden…, Heléne Björklund om det livslånga lärandet, Eva Hillén Ahlström om omdefinitionen av utanförställda (”utanförskap”).