Under fjärde kvartalet i fjol ökade sjukskrivningarna med 11 procent, enligt statistik från Försäkringskassan. Framför allt beror ökningen på att utförsäkrade nu återvänder till sjukförsäkringen. Av den första gruppen som utförsäkrades vid årsskiftet 2010/2011 är idag en majoritet, 65 procent, tillbaks till sjukförsäkringen.
Antalet som beviljades sjukersättning (tidigare ”förtidspension”) minskade dock förra året: ”Det är helt enkelt svårare att få sjukersättning med de nya reglerna”, säger Mathias Johansson, analytiker på Försäkringskassan till Expressen. Sverige har idag faktiskt, enligt regeringens egen utredare, OECD-världens hårdaste krav för att bli beviljad sjukersättning. Det fortsatt höga antalet ”enskilda fall”, som fått en uppenbart orimlig bedömning, tyder dessutom på att det fortfarande finns kvar allvarliga systemfel i sjukförsäkringen. Ja, de signalerar rent av att den s.k. rehabiliteringskedjan, som infördes sommaren 2008, i grunden var feltänkt.
Här är endast ett litet axplock, elva ”enskilda fall”, som jag själv sett under de senaste fyra månaderna i lokalmedia eller i sociala medier:
= Den 4 februari i år berättar maken till en kvinna, som drabbats av två kroniska muskelsjukdomar och en kronisk autoimmun sjukdom, i olika sociala medier om deras utsatta situation på grund av hennes utförsäkring.
= Den 2 februari i år berättar en av föräldrarna till en ung tjej, som drabbats av en cancer som sprider sig, till Sourze.se om hur dottern pressas av Försäkringskassan att ta kontakt med arbetsgivaren och undersöka möjligheterna till deltidsarbete.
= Den 15 januari i år vittnar Christer Andersson om den orimliga situation han hamnat i. Varken Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan vill ge honom stöd, trots att han uppenbarligen har nedsatt arbetsförmåga. Han har helt enkelt ”fallit mellan stolarna”.
= Den 27 januari i år berättar 61-årige Per Sköld om den situation han befinner sig i till Dalarnas Tidning. Per har läkarintyg på att han möjligen klarar av att arbeta liggande och att ”ingen förbättring förväntas av hans tillstånd då det bedöms ha varit oförändrat de sista fem åren”. ”Jag tycker det är fruktansvärt förnedrande mot Per. Han har gjort rätt för sig i alla år och förutom att han är sjuk riskerar han att bli fattig också. Tvingas han till förtida uttag av pensionen förlorar han flera tusenlappar i månaden”, säger Ola Brossberg från fackförbundet Seko som hjälper Per i kampen mot de nya sjukreglerna.
= Den 7 december 2011 berättar P4 nyheterna i Skaraborg om Magnus Samuelsson, som är förlamad från halsen och nedåt efter en olycka. Nu kräver Försäkringskassan att han ska prövas mot jobb på den reguljära arbetsmarknaden eftersom han kan spela piano. ”Försäkringskassan menar att jag ska jobba med händerna, eftersom jag kan röra dem. Men de vill inte ta hänsyn till min urologiska problematik som jag egentligen lider av mer än mitt övriga handikapp. Men det är inte där mitt problem sitter, om jag kan spela piano eller inte”, säger Magnus.
= Den 19 november 2011 förra året berättar Multisjuka Anki som är 60 år och som drabbats av flera hjärtinfarkter, fått diabetes och har en plågsam ryggskada som nästan har gjort henne orörlig, men som ändå nekas ersättning från Försäkringskassan
= Den 9 november 2011 berättar Annelie från Burträsk, som har Parkinsons sjukdom och än så länge orkar jobba fyra timmar per dag. Försäkringskassan anser dock att hon ska jobba heltid – och har dragit in hennes sjukpenning.
= Den 7 november 2011 berättar Busschauffören Kjell, som i juni 2010 blev utförsäkrad, om sin situation. På introduktionsprogrammet vid AF konstaterade man att Kjell var helt arbetsoförmögen. Trots detta nekar Försäkringskassan honom sjukpenning.
= Den 4 november 2011 berättar Rolf, som snart är 60 år och har ryggvärk efter en bussolycka samt problem med hjärtat och blodtrycket, om vilken press han och hans familj lever under. Han har varit sjukskriven i tolv år, men nekas nu ersättning från FK och ska prövas mot jobb på hela den reguljära arbetsmarkanden.
= Den 4 november 2011 berättar tidningen Östran om en 30-årig man med ADHD som, efter sin död, slutligen får rätt mot Försäkringskassan. Förvaltningsrätten menar att hans svårigheter var så stora att han skulle haft rätt till den sjukersättning Försäkringskassan nekade honom.
Detta är bara några exempel ur floden av ”enskilda fall” den senaste tiden. Till detta kan man exempelvis lägga fackförbundet Kommunals nyligen publicerade rapport ”Kedjan som brast”. I denna har man intervjuat 320 långtidssjukskrivna och utförsäkrade kommunalare. Analysen är knivskarp och borde stämma till djupare eftertanke, inte minst bland de ansvariga politikerna. Här är två punkter som Kommunals rapport sätter i blixtbelysning:
1. Ungefär 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet. Bara var tionde utförsäkrad lyckades återvända till arbetslivet – men på andra villkor: deltid, visstid och dagtid. Sex av tio återvände till sjukförsäkringen eller beviljades sjukersättning (förtidspension) efter tiden hos Arbetsförmedlingen.
2. De kommunalare som hittills utförsäkrats, och hamnat på den tre månader långa arbetslivsintroduktionen (ALI) på AF, har i stor utsträckning fattiggjorts. Ungefär 36 procent hade minskat sina inkomster med minst 5 000 kronor i månaden. Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagande i arbetslivsintroduktion. Medlemmarna har inte heller fått någon ökad motivation för att söka arbete eller att börja studera.
Den bild som växer fram när man läser Kommunals rapport är synnerligen problematisk, inte minst för regeringen som ju säger sig stå för någon form av ”arbetslinje”. Vad Kommunals rapport visar är att oväntat få av de intervjuade tagit steg in på arbetsmarknaden. Istället har deras hushåll i regel gjorts fattigare och de utförsäkrade har oftast ”långtidsparkerats” på en plats som ligger långt ifrån den ”reguljära arbetsmarknad” där de tidigare ingick.
Sjukförsäkringen är alltså fortfarande, även efter Ulf Kristerssons så kallade översyn hösten 2011, som ett öppet sår för Alliansregeringen. Av allt att döma närmar vi oss snart den punkt där allt fler, också bland tjänstemännen och akademikerna, stiger av Allianståget och tackar nej till fler skattesänkningar om det förutsätter ökad otrygghet. Det är ju de med relativt sett höga inkomster som har den högsta sociala fallhöjden, när de drabbas av ohälsa och successivt tvingas göra sig av med sina besparingar och kanske sälja huset osv. Då spelar det nog ingen roll hur mycket moderaterna skrivit om historien och tillmätt sig själva äran för olika jämlikhets- och välfärdsreformer…
***************************
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, AB1, AB2, AB3, Expr 1, 2, 3, 4, SVT, Dagens Arena, LO-tidningen
Bloggat: Peter Johansson om Statsministerns språk, Ett Hjärta Rött om Fredrik Reinfeldt, Alliansfritt Sverige om Kd:s nya högermän, Mats Essemyr om Hillevi Engström och a-kassan, Mediebruset om vad kvinnor röstar på, Peter Högberg om regeringens bluff om pengar till fortbildningen, Tokmoderaten om den vridna nyhetsvärderingen, Jan Rume om folkpartister och unga.