I dagens SvD så intervjuas GS-fackets ordförande, Per-Olof Sjöö, och han tar upp en undersökning bland förbundets medlemmar som visar att endast hälften av förbundets medlemmar tror att de kommer att orka arbeta fram till pensionsåldern. Detta beror till stor del på den dåliga arbetsmiljön för förbundets medlemmar.
När jag tänker tillbaka så hade LO-tidningen en artikel med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström om just arbetsmiljön där hon menade att arbetstagare precis som konsumenter skulle välja bort arbetsgivare med dålig arbetsmiljö.
Nu ser jag mig själva som arbetssäljare och visst kan man byta arbete om man inte trivs eller om arbetsmiljön är dålig.
Men låt oss lägga till ett par perspektiv. Om man är arbetslös och har ersättning från a-kassan, söker ett arbete, kommer på intervju och upplever att arbetsmiljön verkar vara dålig. Kan man då neka till att ta anställningen och få behålla a-kassan?
Hur har arbetsmarknadsministern tänkt att man som arbetstagare skall välja bort arbetsgivare med dålig arbetsmiljö om man först efter flera år får reda på att man utsatts för hälsovådliga ämnen. Jag tänker till exempel på elektrikerna som för några veckor sedan fick reda på att de arbetat oskyddat med asbest i flera år. Vems hälsa kan återfås med öppet köp?
I slutänden så blir det ändå någon som hamnar på jobben med den dåliga arbetsmiljö. Där är vi redan idag. Människor som skadas och slits ut i förtid. Menar arbetsmarknadsministern att arbetsplatser med dålig arbetsmiljö skulle kunna öronmärkas till dem som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten är hög och några år på en arbetsplats med dålig arbetsmiljö kan väl inte vara farligt?
Jag tycker det vore bättre om arbetsmarknadsministern förutom en rejäl satsning på arbetsmiljön istället arbetade för att stärka arbetstagarnas position på arbetsmarknaden. Till exempel med ett bättre arbetsmarknadsutbilningssystem.
Andra som skrivit om arbetsmiljöfrågor på sistone: Karlskogakuriren Alliansfritt Sverige Mellan anpassning och motstånd