Igår bloggade jag om hemlösheten. När jag senare under kvällen tog del av nyhetsrapporteringen kunde jag notera en viss sammanblandning av begreppen ”uteliggare” och ”hemlös”. Enligt Socialstyrelsen har inte antalet uteliggare ökat. Men däremot har de akut hemlösa – där även personer på härbärgen, akutboende och vandrarhem och hotell ingår – ökat kraftigt från 3.600 till 4.500 under de senaste sex åren, d.v.s. en ökning med 25 procent.
De flesta av oss, också socialministern Maria Larsson och regeringens hemlöshetssamordnare, inser säkert att det inte är en hållbar lösning på hemlösheten att fler bor på härbärgen. Likväl är det Maria Larsson som på riksnivå är den ytterst politiskt ansvariga. Det ansvaret är mycket svårt att kollra bort. Frågan är väl bara hur ministern nu kommer att reagera och (förhoppningsvis) agera utifrån Socialstyrelsens senaste kartläggning av hemlösheten?
När man tar del av de reaktioner som kommer från välinitierat håll, d.v.s. från dem som dagligen arbetar med frågan, är bilden mycket tydlig. Så här formulerar sig exempelvis Marika Markovits, direktor på Stockholms Stadsmission:
”- Hemlösheten har bitit sig fast i Sverige och har ökat på flera områden. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Tyvärr bekräftar Socialstyrelsens siffror vår bild. Antalet människor i hemlöshet blir fler, allt fler söker sig till våra boenden och andra verksamheter, och av dem som kommer till oss är allt fler unga. /…/ Det är tydligt att den nuvarande regeringen inte tar detta stora samhällsproblem på allvar. Tidigare hade regeringen en strategi mot hemlöshet, i senaste budgetpropositionen talar de istället om en ”ambition”. I praktiken finns i dag ingen samlad nationell politik för att bryta hemlösheten.”
Ord och inga visor skulle man kanske kunna säga. Nu undrar man naturligtvis om den ansvariga ministern Maria Larsson ska ta sitt politiska ansvar och öppet och ärligt erkänna att regeringen misslyckats också inom detta politikområde? Eller kommer Maria Larsson i likhet med Ulf Kristersson, när bristerna i sjukförsäkringen blev allt för uppmärksammade, tillsätta en översynsgrupp som gör småjusteringar och sedan försöka ”begrava frågan”? En annan variant på krishantering skulle kunna vara att följa Anders Borgs ”Caremataktik” som innebär att moralisera över enskilda riskkapitalbolag, när exempelvis vinstdrivna bolag ökar sina vinster genom vanvård i äldreomsorgen, och sedan i stort sett göra ingenting…
Av allt att döma tycks det vara den senare ”Caremataktiken” Maria Larsson hittills valt att slå in på. Vi får nog därför ställa in oss på att höra vår socialminister allt oftare högstämt moralisera över hur dåligt kommunerna sköter sig när det gäller hemlösheten…
*********************
Press: Ab, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SR 1, 2, 3, SVT 1, 2, SVD1, SVD2
Bloggat: Martin Moberg, om socialdemokratiska motsättningar, Johan Westerholm om socialdemokratins inre maktspel, Lena Sommestad om kvoteringsdebatten, Kulturbloggen om den svenska kulturdebatten, Ola Möller om att nu måste regeringen agera, Tokmoderaten om plastikkirurgi och politik, Fyra nyanser av rött om utbildningstakt och studiemedel.