I Norge och Finland lyckades de statliga tågbolagen få fram bussar, när stormen Dagmars härjningar ställde till det längs med järnvägsrälsen. Och inte bara tågbolagen, när flygplatsen i Åbo blev strömlös hittade man bussar och körde passagerna till Helsingfors, berättar exempelvis dagens ledarsida i Expressen.
I Sverige däremot verkar ordet ”flexibilitet” numera bara gälla medborgarna/löntagarna/brukarna och inte utförarna/företagarna, då kan det handla om såväl tågtrafik, elpriser som äldreomsorg. Men insikten om att detta ensidiga ekonomistiska betraktelsesätt, med en i grunden naiv tilltro till marknadsmekanismerna, är långsiktigt kontraproduktiv är absolut ingen nyhet.
Redan 1848 myntade John Stuart Mill begreppet ”naturligt monopol”. Han såg då hur gasbolagens konkurrens i London ledde till att staden periodvis låg försänkt i mörker och hur det bristande underhålls- och säkerhetsarbetet riskerade många människoliv. Det handlade alltså om en ”fri” konkurerns, som i praktiken blev en ”konkurrens till döds” i dubbel bemärkelse. Gasens explosivitet skördade sina offer.
John Stuart Mill, som också brukar kallas för ”socialliberalismens fader”, insåg att det egentligen var ett gigantiskt resursslöseri – såväl för samhället, företagen som för medborgarna – att ha överlappande gasverk med ledningar som slingrade sig kring varandra. Den ”fria konkurrensen” och marknaden har otvivelaktigt sina tydliga begränsningar, inte minst när det gäller långsiktigt ansvarstagande.
Många paralleller kan dras till dagens tågkaos och ”avreglerade” järnvägssystem, med dess myller av olika utförare och aktörer som i krislägen mest tycks sitta stilla och peka på varandra. I inget annat jämförbart land har det ”avreglerats” och privatiserats så mycket, på infrastrukturområdet, som hos oss. I andra länder som tidigare provat på att marknadisera och privatisera på detta område, exempelvis Storbritannien och Nya Zeeland, har man idag tvingats återreglera och påreglera igen.
Den som för några år sedan ens nämnde begreppet ”naturligt monopol” riskerade att stämplas som ”kommunist”. Men idag känns det som att vinden vänt. Det har blivit legitimt att ifrågasätta de ”sanningar” som ytterst låg bakom marknadiseringen av samhället från 1990-talet och framåt. Tågkaoset, de skenande elpriserna, vanvården i äldreomsorgen och kunskapsfallet i skolan håller just nu som bäst på att sticka hål på den nyliberala luftballongen…
*********************************
OBS! Läs Martin Klepkes kommentar i LO-tidningen rörande hur Anders Borg behandlas av svensk media!
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, AB1,
Bloggat: Martin Moberg om socialdemokratin i framtiden, Ett Hjärta Rött om välgörenhet istället för välfärd, Roger Jönsson om socialdemokratin och jobben, Veronica Palm om en rimlig bostadspolitik, Peter Högberg om demokrati, Alliansfritt Sverige om att moderaterna fortfarande nekar papperslösa vård, Fyra nyanser av rött om generation Andrahand, Johan Westerholm med utblick mot 2012