Idag kan vi läsa i Svenska Dagbladet att socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons tidigare påståenden i en debattartikel, om att den så kallade rehabiliteringsgarantin varit framgångsrik, ifrågasätts av just de forskare ministern säger sig stödja sitt uttalande på.
”− Ordet framgång är en överdrift. Ser man på sjukfrånvaron och förtidspensioneringen tillsammans så har rehabgarantin inte varit kostnadseffektiv”, säger Hillevi Busch, projektledare för forskargruppen vid Karolinska institutet som utredde rehabgarantins effekter.
På en rad avgörande punkter tyder Karolinskas utvärdering på att behandlingarna i själva verket ökade sjukskrivningstiden. Patienter som fått del av behandlingen med KBT, kognitiv beteendeterapi, hade tre fler sjukdagar jämfört med de som inte fick behandling. För dem som behandlats med så kallad multimodal rehabilitering, som exempelvis ges vid olika typer av smärttillstånd, blev facit nio sjukdagar mer än för patienter som inte fick del av behandlingen. Skillnaden gäller efter ett år och är, enligt Hillevi Busch, statistiskt signifikant.
Patienternas upplevda stress, ångest och smärta har minskat – men behandlingarna har inte fått dem att gå tillbaks till jobbet snabbare. I stället sjunker deras sjukskrivning långsammare än referensgruppens. Skillnaden minskar under garantins andra fas men är fortsatt tydlig.
De forskningsresultat som forskargruppen på Karolinska redovisar är intressanta utifrån flera aspekter. Då handlar det inte enbart om att vi helt uppenbart idag har en socialförsäkringsminister som i bästa ”Timbroanda” hårdvinklar forskningsresultat, så att de bättre passar den egna politiken och de egna intressena. Kanske borde vi också börja pröva andra hypoteser än de som är gängse (åtminstone hos regeringen) och försöka tolka de statistiska sambanden utifrån nya utgångspunkter, perspektiv och teoriramar.
De forskningsresultat som Hillevi Busch presenterar är ju inte heller de första som, utifrån det rådande paradigmet, är ”oväntade” och ”överraskande”. Också IFAU kom för en tid sedan med en rapport som pekade på intressanta och ”oväntade samband”. Det handlade då om att tidigare insatser från Försäkringskassan faktiskt inte leder till kortare sjukskrivningslängd.
Men ser man på forskningen utifrån helt andra perspektiv och utgångspunkter – än de som omhuldas av Kristersson och dem som tror att folk i regel sjukskriver sig i onödan och onödigt länge – behöver de refererade resultaten kanske inte vara så förvånande.
Tänk om det är så att de som får kontakt med medicinsk- eller rehabiliteringsexpertis på goda grunder avstår från att gå tillbaks till jobbet för tidigt? De kanske, genom den experthjälp de fått, blir mer medvetna om riskerna att återfå sin skada eller förvärra sitt sjukdomstillstånd om de stressar tillbaks till jobbet allt för snabbt? Tänk om det är så att försäkrade, utan denna experthjälp och på grund av sin höga arbetsmoral, ofta arbetar även om det är medicinskt motiverat att istället vara sjukskriven och återhämta sig eller rehabiliteras? Tänk om det dessutom är så att en allt för tidig kontakt med Försäkringskassan, där återgång till arbete kommer på tal, kan vara så stressande och pressande för en del av de försäkrade att sjukskrivningen faktiskt riskerar att förlängas?
Men för kunna omvandla dessa frågor till forskningsbara hypoteser måste man naturligtvis vara beredd att överge den nyliberala klockartron på att vi alla innerst inne är ”bidragsshoppande” individer, som egentligen inte vill arbeta. Vi bör nog även vara öppna för att ibland kan faktiskt ”sjuknärvaron”, där den enskilde exempelvis börjar jobba allt för tidigt, vara ett större problem än sjukfrånvaron.
Är det kanske just för att undvika dessa utgångspunkter och frågeställningar som vi nu ser Ulf Kristersson vrida sig, likt en metmask som är på väg att agnas, när han ställs inför Karolinska Institutets ”obehagliga forskningsresultat”? Eller är det helt enkelt så att ministern läser forskningstexter som en viss potentat sägs läsa bibeln, d.v.s. enbart utifrån egenintresset och ytterst selektivt? Mycket tyder tyvärr på att svaret är ”ja” på båda dessa frågor…
***********************************
Press: SvD1, SvD2, SVD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, svd9,svd10, svt1, svt2, ab1, ab2, ab3, ab4, dn1, dn2, dn3, dn4, exp1, exp2, exp3, exp4
Bloggat: Ett Hjärta Rött om rehabgarantin, Stardust blogg också om rehabgarantin, Annarkia om Carema, M och PR, Björn Andersson om Östros, Esbati om klass, Martin Moberg i spåren efter Carema, Sebastians tankar om friskolor, Löntagarbloggen om regeringens märkliga prioriteringar, Röda Malmö om Reinfeldts systemskifte, Vänstra Stranden om Juholt och medias ramar