Bristerna var ”så allvarliga att sjukförsäkringen i realiteten blev alliansregeringens ‘stupstock’ i valet 2010. Detta ger anledning till allvarlig politisk eftertanke. Sjukförsäkringsfrågan måste nu högprioriteras av alliansregeringens nye socialförsäkringsminister, Ulf Kristersson. Han måste med hast se till att vidta åtgärder som minimerar riskerna för att enskilda människor kommer i kläm och behandlas på ett omänskligt sätt. Detta om något är ett mått på den svenska välfärdsstatens trovärdighet. ”
Så skrev statsvetaren Nils-Eric Hallström strax efter senaste riksdagsvalet, i ett nummer av Världen idag. Han anser att Alliansen förlorade sin majoritet främst pga hur man hanterade sjukförsäkringsfrågan. Jag delar i huvudsak Hallströms analys och slutsatser.
I höstbudgeten levererade så socialförsäkringsminister Kristersson sin sjukförsäkringsöversyn, som sägs syfta till att rätta till de påtalade bristerna. Men när man närmare granskar de förslag som läggs fram måste man tyvärr konstatera att det inte blev särskilt mycket. Man väljer, från regeringens sida, att fortsätta med kosmetiska småjusteringar och att skrapa lite på ytan (läs LO:s remissvar i frågan här).
Att regeringen inte vill ta den välgrundade kritiken mot sjukförsäkringen på allvar är också huvudförklaringen till att de ”enskilda fallen”, dvs berättelser om människor som drabbats av det orimliga regelverket, fortfarande strömmar in till nyhetsredaktioner runt om i landet. Här är endast ett litet axplock från den senaste tiden. Det handlar då om:
= Multisjuka Anki som är 60 år och som drabbats av flera hjärtinfarkter, fått diabetes och har en plågsam ryggskada som nästan har gjort henne orörlig, men som ändå nekas ersättning från Försäkringskassan.
= Annelie från Burträsk som har Parkinsons sjukdom och än så länge orkar jobba fyra timmar per dag. Försäkringskassan anser dock att hon ska jobba heltid – och har dragit in hennes sjukpenning.
= Busschauffören Kjell som i juni 2010 blev utförsäkrad. På introduktionsprogrammet konstaterade man att Kjell var helt arbetsoförmögen. Trots detta nekar Försäkringskassan honom sjukpenning.
= Rolf som snart är 60 år och har ryggvärk efter en bussolycka, samt problem med hjärtat och blodtrycket. Han har varit sjuksriven i tolv år, men nekas nu ersättning från FK och ska prövas mot jobb på hela den reguljära arbetsmarkanden.
= En 30-årig man med ADHD som, efter sin död, slutligen får rätt mot Försäkringskassan. Förvaltningsrätten menar att hans svårigheter var så stora att han skulle haft rätt till den sjukersättning Försäkringskassan nekade honom.
Detta är bara några exempel ur floden av ”enskilda fall” den senaste tiden. Till detta kan man exempelvis lägga fackförbundet Kommunals rapport ”Kedjan som brast”. I denna har man intevjuat 320 långtidssjukskrivna och utförsäkrade kommunalare. Analysen är knivskarp och borde stämma till djupare eftertanke, inte minst bland de ansvariga politikerna. Här är några punkter som Kommunals rapport sätter i blixtbelysning:
= Ungefär 84 procent av de sjukskrivna som intervjuats hade blivit av med jobbet – och av dem hade tre av tio åkt ut inom en månad. Efter ett år hade majoriteten blivit av med jobbet. Bara var tionde utförsäkrad lyckades återvända till arbetslivet – men på andra villkor: deltid, visstid och dagtid. Sex av tio återvände till sjukförsäkringen eller beviljades sjukersättning (förtidspension) efter tiden hos Arbetsförmedlingen.
= De kommunalare som hittills utförsäkrats, och hamnat på den tre månader långa arbetslivsintroduktionen (ALI) på AF, har i stor utsträckning fattiggjorts. Ungefär 36 procent hade minskat sina inkomster med minst 5 000 kronor i månaden. 27 procent hade blivit av med mellan 2 500 och 5 000 kronor. Över 80 procent av de intervjuade tror inte att deras chanser att arbeta ökat efter deltagande i arbetslivsintroduktion. Medlemmarna har inte heller fått någon ökad motivation för att söka arbete eller att börja studera.
Den bild som växer fram när man läser Kommunals rapport är synnerligen problematisk, inte minst för regeringen som ju säger sig stå för någon form av ”arbetslinje”. Vad Kommunals rapport visar är att oväntat få av de intervjuade tagit steg in på arbetsmarknaden. Istället har deras hushåll i regel gjorts fattigare och de utförsäkrade har oftast ”långtidsparkerats” på en plats som ligger långt ifrån den ”reguljära arbetsmarknad” där de tidigare ingick.
Sjukförsäkringen är alltså fortfarande, även efter Ulf Kristerssons så kallade översyn, som ett öppet sår för Alliansregeringen. Av allt att döma närmar vi oss snart den punkt där allt fler, också bland tjänstemännen och akademikerna, stiger av allianståget och tackar nej till fler skattesänkningar om det förutsätter ökad otrygghet. Det är ju de med relativt sett höga inkomster som har den högsta sociala fallhöjden, när de drabbas av ohälsa och successivt tvingas göra sig av med sina besparingar och kanske sälja huset osv. Då spelar det nog ingen roll hur mycket moderaterna har skrivit om historien och tillmätt sig själva äran för olika jämlikhets- och välfärdsreformer.
Glappet mellan den mjuka nya arbetarpartiretoriken och den hårda nyliberala politiken vidgas för varje dag som går. I sjukförsäkringsfrågan framstår detta glapp snart som avgrundsdjupt. Snacka går ju alltid. Men att koppla ihop snacket med verkligheten, för de flesta av oss, det klarar alliansregeringen allt sämre av.
Det är denna klyfta mellan retorik och praktik – som är fylld av växande ojämlikhet, vanmakt och ohälsa – vi i arbetarrörelsen måste bli bättre på att beskriva och synliggöra. Samtidigt måste vi också bli bättre på att visa att det faktiskt finns alternativ till den rådande kallhamrade ekonomismen. Både LO-kollektivet och en växande grupp i medelklassen måste ges möjlighet att tro på en bättre morgondag…
********************************
OBS! Läs Martin Klepke i LO-tidningen om att skolan bestraffar arbetarbarn!
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, AB1, AB2, AB3, Kommunalarbetaren
Bloggat: Martin Moberg om att SAP borde låta sig inspireras av nobelpristagaren i litteratur, Lena Sommestad om EU och förbud mot politik för full sysselsättning, Storstad om SAP:s nya partiprogram, Stardust om att Beatrice Ask är såsig i huvudet, Ett Hjärta Rött om kultur och värmande vänsterperspektiv, Röda Malmö om stadsbyggnadskonst, Löntagarbloggen om att snart flyttar svenska lärare till andra länder, AB:s ledarblogg om ett nygammalt klassamhälle,