Att se till att anställda i privata företag som verkar i offentlig sektor får samma meddelarfrihet som sina kommunanställda kollegor, är mycket angeläget. Det handlar om rätten att för medier kunna berätta om exempelvis ett problem på en arbetsplats utan att straffas. Låt oss säga att det handlar om ett äldreboende i kommunal drift. Den anställde som berättar för medierna om, låt oss säga vanvård, har ett grundlagsskydd mot att straffas. Så är det inte om äldreboendet skulle drivas av exempelvis privata Carema. Där kan personalen få sparken för illojalitet om något sådant händer.
Justitieminister Beatrice Ask säger till Ekot att den utredning som ska ta fram underlag för lagstiftning om meddelarskydd för de som jobbar privat , ”.. får ta lite tid”. Och tid har det redan tagit och först 2012 ska jobbet sparka igång. För att citera förre EU-parlamentarikern, centerns Hasse Lindqvist, som bloggar:
”.. att vänta till i sommar med att tillsätta utredningen om meddelarfrihet i de privata vårdföretagen är för långsamt. Sedan ska ju utredningen jobba ”något år” också. För långsamt och för oengagerat.
Regeringen förtjänar stark kritik för senfärdigheten. Man kan samtidigt bli oroad över att det i själva verket är andra drivkrafter som ligger bakom agerandet än en seghet i regeringskansliets arbetstakt. På minst två andra områden ser det ut som om de anställdas trygghet kan komma att försvagas. Det handlar om den utredning som nu kan bli lag och som föreslår att brott mot arbetsmiljölagen ska avkriminaliseras. I stället för straff mot dålig arbetsmiljö ska det bli avgifter. Så länge brott mot arbetsmiljölagen kan straffas med böter eller fängelse får arbetsgivaren inte avskeda en anställd som larmar. (whistleblowers). Lagändringen skulle kunna medföra att det skyddet försvinner. Att anmäla arbetsmiljöbrister skulle kunna leda till avsked. LO har förstås avstyrkt förslaget.
De två första stegen mot ett otryggare arbetsliv kan följas av ytterligare ett tredje. Segdragningen om meddelarfriheten och avkriminalisering av arbetsmiljöbrott kan följas av försämringar i anställninsskyddet, om nu de krafter i alliansregeringen som driver detta, vinner framgång. Hur lätt blir det för vikarier och timanställda att framföra kritik om de riskerar att sägas upp?
Möjligen ska trygghetslagar som skydd för de anställda ersättas av det civilkurage som statsrådet Maria Larsson uttalade i fallet med vanvård på Caremas äldreboenden.
Jag vill verkligen uppmana till civilkurage hos all personal, att personal vågar vara öppen med brister. Det handlar både om ledarskapet och att personalen måste ta ansvaret att identifiera brister och påtala dem.
Färre lagar till skydd för anställda. I stället anställda med större civilkurage, högre ansvarstagande och ett riktigt mod. En ny inriktning på gång på arbetsmarknaden som går i motsatt riktning mot det väldigt många önskar sig: Ett tryggare arbetsliv.
Mer att läsa: GP debattartikel, LO-tidningen,
Fler som bloggar: Mikael Damberg om meddelarfrihet, Löntagarbloggen,