Varje morgon har ju sin charm. Men sällan börjar dom så bra som denna morgon gjorde. Slår upp DN och läser Jesper Meijlings debattartikel på DN debatt. Han skriver om att ”Caremaskandalen” inte är något att spela förvånad och förfärad över. Eftersom ”Det är närmast en självklarhet att företag som Carema eller Attendo har som yttersta mål att ge vinst, inte att ge vård. Det följer av de mest självklara spelregler i aktiebolagslagstiftning, bolagsordningar och vanligt affärsförnuft. Att uttrycka minsta förvåning över detta tyder på en alarmerande naivitet.”
LO tog år 2007 fram en rapport som behandlar privata utförare av offentlig finansierade verksamheter. Den finns att läsa här. Bland annat innehåller den en argumentationsuppräkning om varför välfärdstjänster aldrig kan fungera som vilken marknad som helst, se sidan 27. Anledningen till det är att:
1. Välfärdstjänster är ofta mer komplexa. Tjänsterna måste anpassas efter individens behov. En insats kan sällan jämföras med en annan insats, inte ens om det rör sig om samma sjukdom.
2. Vård- och omsorg konsumerar vi ur ett underläge – t.ex. när vi är sjuka. Vem har möjlighet att uppträda som en rationell konsument när diagnosen är blindtarmsinflammation eller cancer?
3. Hälso- och sjukvården är viktigare – den är livsviktig. En dålig DVD-spelare täcks av garantin. Vilken garanti kan täcka upp för dålig hälso- och sjukvård?
4. Det ”fria valet” är i praktiken begränsat. För de flesta torde nyttan av att ”fritt” få välja vårdgivare vara underordnat nyttan av att snabbt få bästa möjliga vård. Vård vill vi i allmänhet få i vårt närområde. Och för de allra flesta torde det bara finnas ett sjukhus i närområdet.
5. Alla vinstmaximerande företag vill försöka att öka omsättningen av lönsamma tjänster. Företagen kommer att bearbeta beslutsfattarna att öka prissättningen på viss typ av vård. Det är troligt att föreslagen behandling inte bara baseras på beslut om patientens bästa utan också om företagets bästa.
6. Sverige är ett relativt sett ”litet” land och det innebär svårigheter att få till stånd en väl fungerande marknad. Det finns en risk för snabbt uppkomna dominerande marknadspositioner. Stora internationella aktörer skulle snabbt kunna ta över en stor del av marknaden, med bristande konkurrens som resultat. De positiva effekterna som regeringen är ute efter skulle då inte infinna sig. Däremot skulle nästan samtliga här ovan framförda kritiska argument fortfarande vara giltiga.
Nej just det! Välfärd – inte vilken vara som helst!