Ovanstående omdömen rör en (s)-ledare. Nej, de handlar inte om Håkan Juholt, utan om August Palm. Igår var det 130 år sedan han förde in socialdemokratin i detta land. Den 6 november 1881 höll han nämligen sitt första offentliga tal på ett hotell i Malmö. Rubriken var ”Hvad vilja socialdemokraterna?”
Palms budskap var inte populärt hos dåtidens överhet. Han smädades personligen, och efter en tid i princip dagligen, av den borgerliga pressen. Man försökte så gott man kunde teckna bilden av mäster Palm som en burdus och opålitlig vilde, som ingen vettig människa borde lita på.
År 1886 dömdes Palm dessutom till tre månaders fängelse efter att i ett tal i Hudiksvall yttrat: ”Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak”. Det räckte för polisingripande och dom för ”smädelse av regering och riksdag.”
Idag står August Palm staty utanför min arbetsplats på Norra Bantorget. En del av den rörelse, som Palm var en av pionjärerna till, växte och blev så småningom till världens starkaste fackföreningsrörelse. En hel del har givetvis förändrats sedan mäster Palms dagar. Drygt 130 år har ju gått.
Men fortfarande har vi en kraftig borgerlig massmediadominans. Fortfarande har ca 90 procent av pressen borgerliga huvudmän, som från ledarplats systematiskt sprider borgerliga värderingar. Fortfarande utsätts också företrädarna för våra stora rödfärgade organisationer för en betydligt hårdare granskning än sina borgerliga motsvarigheter. Detta i synnerhet som en av de få ”rödfärgade” tidningarna, med s-kommentarer på ledarplats, på nyhetsplats ofta tar täten när det gäller att smutskasta företrädare för arbetarrörelsen.
En kort tid efter ”Juholt-affären” visade det sig exempelvis att de båda moderatministrarna, Billström och Tolgfors, precis som Juholt fått ersättning för dubbelt boende trots att deras familjer bor i Stockholm. Dessutom bor faktiskt en av Juholts söner kvar i bostaden i Oskarshamn, där också Juholt har sitt hem. Någon familjemedlem som bor kvar i bostaden på den tidigare hemadressen har däremot inte moderatministrarna. Deras bostadsersättningar kan därför, ur moralisk synpunkt, anses vara lite mer bekymmersamma än Juholts.
Men denna gång, till skillnad från när det gällde Juholt, hittar Aftonbladet inte själv på någon regel som de sedan anklagar ministrarna för att bryta. Istället konstaterar de, helt korrekt, att moderatministrarna har rätt till ersättningen på 80 000 per år. Ingen ska givetvis dömas utifrån påhittade regler. Men Aftonbladets hantering av olika politiker varierar onekligen en hel del beroende på vem man riktar ljuset mot…
Maria-Pia Boethius gjorde nyligen en träffande analys av hela ”Juholt-affären”:
”Jag skäms över svenska journalisters agerande under Juholtdrevet. /…/Jag har pratat med många journalister om drevet. En (mycket respekterad) sa: ”Jovisst, läskigt, men Håkan Juholt borde inte vara partiledare för socialdemokraterna.” Hon var alltså beredd att acceptera ett orättfärdigt drev för att få bort Juholt; en moral hämtad från dokusåporna.
I det närmaste outhärdlig blir blicken på den svenska journalistkåren när det gäller deras granskning av Håkan Juholt och Carl Bildt. De ger sig hungrigt på Juholt, i mina ögon också en klassfråga, och hans försumliga tillkortakommanden men de visar sig vara skitskraja för Carl Bildt, om vilken mina amerikanska journalistkolleger berättat att han, med sin CV i tvivelaktig oljebusiness, aldrig någonsin hade kunnat bli utrikesminister i USA. En skugga faller också över Fredrik Reinfeldt, som utsett Carl Bildt och som tiger om hans besynnerliga världspendlande, antagligen till för att knyta framtida affärskontakter för tiden efter ministrandet. Medierna har beslutat sig för att framställa politiken som något i stil med Big Brother eller Let’s Dance; juryn är ”vi”.
Ena dagen får vi veta att Juholt brutit mot glasklara regler, dagen efter publiceras en opinionsmätning som naturligtvis visar att förtroendet för honom sjunkit till bottennivå. Sedan visar det sig att det inte fanns några glasklara regler, men då har man redan korrumperat tittarna, läsarna och lyssnarna genom att ansluta dem till en mobb mot Juholt; när man redan börjat mobba vill man inte gärna höra talas om motsägande fakta, det förvandlar ju en själv till lättlurad fåntratt och medlöpare.”
När mediemoralen allt mer hämtas från dokussåporna, och den politiska journalistiken cirklar kring de mörkblå värderingarna som fortfarande dominerar i pressen, får nog en ledare i någon av våra stora rödfärgade organisationer tyvärr kallt räkna med att leva med de omdömen som också drabbade August Palm: oborstad, ociviliserad, obegriplig, oansvarig och omodern.
I den riktningen kan mina tankar ibland gå när jag på morgonen passerar statyn av August Palm för att ta mig in till jobbet. Vissa saker förändras med tiden. Andra inte…
***********************
Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3
Bloggat: Martin Moberg, Peter Johansson, Löntagarbloggen, Aftonbladets ledarsida, Dagens Arena, Aktuellt i Politiken och Sydöstrans ledarsida och fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se