”Unfortunately, many economists have not learned from the past. And that’s at least part of the reason we are apparently condemned to repeat it.” Så avslutar Paul Krugman sin blogg från igår, där han argumenterar för att dagens nationalekonomer i betydligt större utsträckning än idag borde läsa ekonomisk historia. I den ekonomiska historien finner man nämligen en rad frågeställningar och erfarenheter som vi kan ha nytta av idag, menar Krugman. Som ekonomisk historiker blir man naturligtvis lite styrkt av Krugmans formuleringar. Det ska man inte”sticka under stol” med…
Det är bland annat mot bakgrund av tidigare gjorda ekonomisk-politiska misstag som Krugman försöker analysera dagens ekonomiska kris. För honom ligger lösningen i att ”kombinera en klassisk keynesiansk politik med omfattande reformer för att undvika en upprepning av finanskrisen”.
I det läge världsekonomin nu befinner sig är det lätt hänt, anser Krugman, att de enskilda nationalstaterna – i likhet med vad som skedde under mellankrigstiden – vänder sig inåt och och drar sig undan sitt ansvar för att upprätthålla efterfrågan i den globala ekonomin. Detta riskerar att utlösa en global kedjereaktion där vikande internationell efterfrågan leder till produktionsnedskärningar vilket skapar fler arbetslösa och lägre efterfrågan vilket leder till ytterligare produktionsnedskärningar som…osv.
Situationen i Europa är just nu synnerligen bekymmersam. Där anmodas vissa länder, bl.a. Grekland, göra mycket kraftiga nedskärningar och sanera sina statsfianser för att överhuvudtaget få lån från de tunga internationella kreditinstitutionerna. Samtidigt finns också länder som har goda statsfinanser men som idag ändå väljer att bedriva en kontraktiv (d.v.s. åstramande) finanspolitik, trots att vi just nu är på väg rakt in i en lågkonjunktur. Sverige ingår i denna kategori. Sverige riskerar därmed att ”kasta bensin på brasan” och ytterligare ge kraft åt den destruktiva kedjereaktion, som Krugman och andra progressiva ekonomer varnar för.
När inte ens länder som Sverige, som faktiskt har möjlighet att ”dra sitt lilla strå till stacken”, väljer att göra det man kan har vi otvivelaktigt hamnat i ett mycket bekymmersamt ekonomiskt läge. Trots att en i princip enig akademisk nationalekonomisk kår, Konjunkturinstitutet (KI), bankekonomer och andra prognosmakare gör bedömningen att de 15 miljarder – som Borg mutat in i sitt snäva budgetramverk – är alldeles för lite väljer ändå regeringen att slå dövörat till. Vi står alltså inför ett mycket tufft läge, där arbetslösheten de närmaste åren därför sannolikt kommer att bli högre än den hade behövt bli…
Krugmans framtidsprognos är uppriktig men dyster: ”Min gissning är att vi fortfarande inte kommer att se en full återhämtning inom de närmaste fem åren. Jag förutsäger inte världens undergång, men jag tror att vi åtminstone kommer att få tio riktigt dåliga år.” Det är alltså frågan om tio riktigt dåliga år för många som redan idag har det tufft. Det handlar exempelvis om den växande grupp som springer runt på osäkra anställningar, personer som biter ihop och trots förslitningsskador kämpar sig till jobbet, ensamstående som har svårt att få hushållsbudgeten och vardagen att gå ihop, arbetslösa som hoppas att det snart ska vända och de ska få chansen…
Om några år kommer troligen blickarna från dessa personer, deras anhöriga och många fler att vändas mot dagens politiska makthavare. Den fråga som redan vibrerar i luften, liknar den som 1920- och 1930-talets ansvariga politiker tidigare ställts inför; ”Gjorde ni verkligen allt som stod i er makt för att motverka arbetslösheten och de mänskliga och sociala tragedier som alltid följer i dess spår?”
Vad Borg och Alliansen anser i denna fråga vet vi redan. Nästa vecka får vi svar från Waidelich och socialdemokraterna. Blir detta en blek blåkopia av Borgs kalkyler, så som olika ”läckor i media” antytt? Eller får vi se en färgstark socialdemokratisk opposition, som med nyväckt självförtroende och välgrundade slutsatser är beredd att ta upp kampen mot den växande arbetslösheten och ojämlikheten. Det återstår alltså att se…
*****************************
Press; nsd, svt1, ab1, ab2, svd1, svd2, svd3, dn1, dn2, dn3, dn4, dn5, exp
Bloggtips; Ett Hjärta Rött om den ekonomiska debatten, Högbergs tankar, Lena Sommestad och Bengt Silferstrand om Socialdemokratin och budgetarbetet, Jonas Sjöstedt om Bryssel, Martin Moberg om minoritetsregeringen, Alliansfritt om arbetslivsinstitutet, Annarkia om politikerfrälse, Eva Hillén Ahlström om fosterhemsbarnen, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se