Kristdemokraterna lider mest av Alliansens hjärtlösa sjukförsäkringspolitik

avatar

På torsdag har Kristdemokraterna (Kd) riksting. Det är ett synnerligen sargat parti som samlas. För många kristna kom Kd:s slogan i senaste valet om ”Ett mänskligare Sverige” att kännas ihåligt, inte minst när man såg rapporterna om hur svårt sjuka drabbades av regeringens nya sjukregler.

Valforskare har också senare konstaterat att Alliansregeringen förlorade sin egna majoritet just på sjukförsäkringsfrågan. Man kan säga att sjukförsäkringsfrågan blev Alliansens ”stupstock”. Kd var nog det alliansparti som drabbades hårdast. Det blev onekligen svårt för Kd att appellera till det kristna kärleksbudskapet, om att sträcka ut en hjälpande hand till en utsatt broder och syster, när fokus låg på de uppenbart orimliga och omänskliga sjukreglerna.

Ett antal av Kd:s gräsrötter, med f.d. riksdagsledamoten Chatrine Ahlgren Pålsson i spetsen, har också efter valet öppet och regelbundet fört fram tuff kritik mot sin egen partiledning och regering. Kritiken, från kd-gräsrötterna och andra, kan knappast ha mildrats av Kristerssons och regeringens aviserade marginella småjusteringar i sjukförsäkringen.

Kanske är det vi just nu bevittnar bland kyrkligt- och fackföreningsaktiva rent av början på en starkare folklig opinionsyttring på gräsrotsnivå. En proteststorm där de troendes kärleksbudskap kan möta och förenas med arbetar- och fackföreningsrörelsens solidaritetstanke. Var det fröet till en sådan utveckling vi såg slå rot under det s.k. påskuppropet mot utförsäkringarna?

Detta skulle i så fall inte vara något helt nytt för svenskt vidkommande. Många forskare, bland andra idéhistoriken Ronny Ambjörnsson, har visat hur olika folkliga organisationer så som frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelsen samverkade när det vi idag kallar för den ”svenska modellen” formerades och byggdes upp. Den gången handlade det om att försvara människovärdet mot cynisk ekonomistisk exploatering, men också mot olika former av myndighetsförtryck. Mellan nykterhets-, frikyrko- och arbetarrörelsen fanns, och finns fortfarande, dessutom täta personkopplingar.

Kanske är vi nu på väg mot en situation där återigen olika folkliga organisationer, nya och gamla utifrån sina skilda perspektiv och uppdrag, kan förenas i kraven om ett mänskligare samhälle. Ett samhälle där människor inte ensidigt värderas utifrån prestationsförmåga eller taxerad inkomst. Ett samhälle där vi är varsammare med varandra och där staten aktivt stärker, inte försvagar, solidaritetsbanden mellan oss. Är det framväxten av en sådan idéströmmning – en ”ohelig” koalition på gräsrotsnivå – som just nu pressar Kd till självkritik?

På torsdag har Kd, som sagt, riksting. Men redan på fredag har de Kristdemokratiska riksdagsledamöterna möjlighet att visa att partiets tal om ”ett mänskligare samhälle” inte bara är läpparnas bekännelse. Det enklaste sätter att visa detta på är att ställa sig bakom de rödgrönas utskottsinitiativ och inleda arbetet med att skapa en mer rättsäker och rimlig sjukförsäkring. 

Allt fler anser att det nu är på tiden att Kd börjar markera avstånd ifrån det kalla och nyliberala systemskifte som är på gång i välfärdspolitiken. Hur långt Kd vågar gå i självkritik återstår dock ännu att se…

********************************

Press: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, SVD8, SVD9

Bloggat: Läs Martin Moberg om ”sjuka försäkringen”, Löntagarbloggen om hur man skapar ett bidragsfuskande folk, Alliansfritt Sverige om att fp-väljarna blivit allt mer negativa till flyktingar, Röda Berget om palestinafrågan, Högbergs tankar om att de nya moderaterna blivit de defensiva moderaterna, Johan Westerholm om sjukförsäkringsfrågan, Ett Hjärta Rött om att Sverige för allt fler blivit ett kallt och hjärtlöst land.