Det blir allt tydligare vilken strategi som den förenade högern, d.v.s. nymoderaterna och Svenskt Näringsliv, slagit in på i socialförsäkringsutredningen. (M)an säger ett tydligt nej till att göra sjukförsäkringen fristående, åtminstone tills vidare. Svenskt Näringsliv var mycket tydlig med detta vid Socialförsäkringsutredningens offentliga hearing, som hölls i riksdagen den 14:e februari i år. Men lika tydlig var man när det gäller kravet på att privatisera arbetsskadeförsäkringen.
Man börjar alltså från högerhåll med att kräva systemskifte när det gäller den mindre försäkringen, arbetsskadeförsäkringen. På detta sätt kan man ”rulla upp” det mindre systemet och bädda för ett större framtida systemskifte, inte minst beroende på att sjuk- och arbetskadeförsäkringarna så intimt hänger samman. Görs stora systemförändringar i ett av systemen påverkas naturligtvis på sikt även det andra.
När det gäller arbetsskadeförsäkringen har redan nu starka ekonomiska lobbykrafter mobiliserats. Försäkringsbranschen har startat en arbetsskadekommission, som leds av socialdemokraten Björn von Sydow. Till försäkringsbranschens kommission har också ett koppel välmeriterade akademiska forskare knutits. För försäkringsbranschen hägrar onekligen en ny marknad. Och ska man vinna politiska slag numera gäller det att vara väl rustad och verkligen ”slipa till argumenten”.
Detta är dessutom inte vilken marknad som helst. Arbetsskadeförsäkringen genererar just nu enorma ekonomiska överskott. Sammanlagt har försäkringen sedan 1999 gått med åtminstone 25 miljarder i överskott. Försäkringens samlade överskott motsvarar drygt fem års utbetalningar, vilket Försäkringskassan påpekade i sitt budgetunderlag för 2010. År 2014 beräknas det samlade överskottet ceteris paribus motsvara tolv års utbetalningar! Pengarna kommer från de arbetsgivaravgifter som företagen betalar in. Inte är det väl konstigt om försäkringsbolagen vill åt denna marknad. Det ligger ju i deras egenintresse att hela tiden utvidga och vinna insteg på nya marknader…
Bakgrunden till de enorma överskotten är i första hand att regelverket skärptes till rejält år 1993, då också arbetsskadesjukpenningen avskaffades. Sedan har visserligen en viss justering gjorts år 2002, men detta påverkade inte nämnvärt utfallet i arbetsskadeärenden. I dag får 3 av 10 sin ansökan om livränta beviljad. I början av 90-talet fick 8 av 10 sin livränteansökan beviljad. Det är också här vi finner de starkaste fackliga argumenten när det gäller förändringar av arbetsskadeförsäkringen. Då handlar det i första hand inte om att förändra huvudmannaskapet eller flytta olika myndighetsskyltar. Ska försäkringen få större legitimitet handlar det knappast heller om mer eller mindre vilda privatiseringsidéer. En mer seriös och framtidsinriktad hållning borde istället vara att ordentligt se över lagstiftningen och regelverket och därefter justera, så att arbetsskadebedömningen blir mera rättssäker och bättre anpassas till dagens moderna arbetsliv.
Ett mycket intressant förslag i den riktningen presenterades i somras på DN-debatt av två ledande yrkesmedicinare, professorerna Kjell Torén opch Bengt Järvholm (också Järvholm är idag kopplad till försäkringsbranschens kommission). De menar att Sverige när det gäller arbetskadefrågor har mycket att lära av exempelvis Danmark. Det handlar då bland annat om att visserligen behålla det generella arbetsskadebegrepp vi idag utgår ifrån, men att sedan komplettera detta med en lista över sjukdomar/arbetsförhållanden som ger rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen. På så sätt menar Torén och Järvholm att vi kan få en bättre lagstiftning och en mer rättsäker försäkring. Jag tycker det är väl värt att titta lite närmare på dessa välmeriterade forskares tankar.
I dag måste varje enskild arbetsskadehandläggare på Försäkringskassan i varje enskilt ärende uppdatera sig mot forskningsfronten, vilket naturligtvis för den enskilde försäkrade leder till stora skillnader i utfall beroende på vilken handläggare som fattar beslut i ärendet. Riksrevisionen och andra granskare har påtalat att nuvarande regelverk och praxis inte är tillräckligt rättssäkra. Dessutom riskerar nuvarande ordning att leda fram till att det växer fram en ”avslagskultur” på Försäkringskassorna, d.v.s. handläggarna tenderar i oklara fall att avslå och hänvisa till att beslutet kan överklagas och på så sätt ”ändå bli rätt i slutändan”. Att i större utsträckning än idag lägga ut arbetsskadeförsäkringen på den privata branschen löser dock knappast de grundläggande problemen, inte minst vittnar erfarenheter från andra länder med mer privatiserade system om detta. Vi riskerar då istället att få en ökad juridifiering även av detta politikområde.
Dessutom sitter ju arbetskadeförsäkringen, som sagt, redan idag intimt ihop med sjukförsäkringen. Att endast flytta ut ett av dessa system på privata aktörer underlättar knappast när det gäller att skapa en smidigare samverkan mellan de näraliggande ärendeslagen – exempelvis mellan sjukpenningen, sjukersättningen och livräntan. Istället skapar man på detta sätt bara än tjockare organisatoriska väggar mellan system som tvärtom borde gå i andra riktningen, d.v.s. tydligare samordnas och synkroniseras. En sådan samordning sker naturligtvis enklast inom ramen för en och samma organisation.
Denna bloggtext är tillkommen, i första hand, för att jag vill varna för att det just nu pågår ett ”spel” bland den politiska och organisatoriska eliten. Ett spel som ännu bara delvis nått fram till den offentliga debatten. När det gäller arbetsskadeförsäkringen har alltså starka krafter redan nu investerat stora resurser för att få till stånd en systemförändring.
Räkna därför med att du den närmaste tiden kommer att mötas av en strid ström information om hur trög och stelbent Försäkringskassan är och hur effektivt och smidigt den privata försäkringsbranschen jobbar. Ställ dig själv då åtminstone några kritiska frågor: Är detta en tillfällighet? Vad ligger bakom? Vem för fram budskapet och varför? Varför just nu?
*****************************************
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7
Bloggat: FASAN, Storstad, Martin Moberg, Netroots, Lena Sommestad, Löntagarbloggen, Ett Hjärta Rött