Som tidigare rapporterats här på bloggen finns det en rad minst sagt oroande inslag i den pågående debatten kring ekonomisk styrning inom EU.
En viss förvirring har skapats av det faktum att det pågår två parallella processer dels en process inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet med ett lagstiftningspaket från kommissionen som nu behandlas av europaparlamentet och rådet.
Vi sidan av detta så har Merkel och Sarkozy presenterat ett eget – mellanstatligt – förslag till konkurrenskraftspakt. I det utkast till pakt som cirkulerat är det främst sex områden där ökad samordning föreslås:
• inflytande över lönebildningen med förbud mot att automatiskt räkna upp löner med index
• regler mot skuldsättning för medlemsstaterna ska skrivas in i ländernas grundlagar
• harmonisering av pensionsåldern i EU
• harmonisering av bolagsskatten i EU
• mer enhetliga regler för godkännande av examina i medlemsstaterna
• fler regler om krishantering i banker
Efter toppmötet i början av februari utryckte Fredrik Reinfeldt kritik mot att det skapades en parallell process och att förslagen skulle riskera att motverka varandra. Frågan som statsministern däremot inte svarade på var vad den svenska regeringen tyckte om innehållet i förslaget.
På gårdagens finansministermöte ska Anders Borg enligt EurActiv ha kommit ut hårt i motstånd mot förslag kring pensionsåldern, inblandning i lönepolitiken och harmoniering av socialförsäkringarna. Borgs invändningar var av principiell natur, finansministern argumenterade för att detta är områden där medlemsstaternas autonomi måste försvaras.
Borgs invändningar är mycket välkomna och ligger helt i linje med LO och europafackets kritik mot förslagen.
Fortfarande vet vi inte vad regeringen tycker om kommissionens förslag kring ekonomisk styrning. Detta är intressant av flera skäl framför allt eftersom lagstiftningspaketet från kommissionen är mycket likt förslaget från Merkel och Sarkozy. Förslaget skulle om det antogs oförändrat ge EU ökad kompetens över såväl finans- som arbetsmarknadspolitik. Lönebildningen skulle granskas av kommissionen som ges makten att uppdra åt medlemsstaterna att korrigera lönenivåerna.
Anders Borg och regeringen måste därför i konsekvensens namn snarast resa invändningar mot delar av kommissionens lagstiftningspaket. Förslaget om övervakning av makroekonomiska obalanser är nämligen i sin nuvarande utformning främst en förordning för övervakande av lönenivåerna i medlemsstaterna. Detta är en kraftig maktöverföring till EU-nivån och en inskränkning av den nationella suveränitet som Borg försvarade vid mötet. Förlorar vi den striden är regeringens motstånd mot det fransk-tyska förslaget inget värt. Så 1-0 till Anders Borg, men det är mycket tid kvar att spela på.
Europeiska socialdemokratiska partiet om mötet